Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1873, sida 2

Från Bartholoma mattens tider. Historisk roman af Prosper MErimåee (Forts. från n:r 100.) Å andra sidan tycktes det ej vara rådligt, ja rent af oförsigtigt att anropa monarkens mildhet i ett ögonblick, då han upphetsad af blodbadet blott tänkte på att fälla nya slagtoffer. Grefvinnans hus var på grund af hennes rykte för fromhet icke utsatt för några allvarliga undersökningar från mördarnes sida, och Diana trodde sig kunna lita på sitt folk, Alltså kunde Mergy ingenstädes finna en tillflyktsort, der ban. mindre var utsatt för en upptäckt, än just här. Det blef sålunda beslutadt, att han tills vidare skulle hålla sig dold och afvakta händelsernas gång. I stället för att taga en ända tycktes blodscenerna vid dagens iubrott endast taga en Större utsträckning och blifva mer planmessiga. Det fanns icke en enda katholik, som ej, för att undgå hvarje misstanka för kätteri, tog det hvita korset och grep till vapen eller angaf de hugenotter, som ännu lefde. Emellertid stängde konungen in sig i sin våning och var ej tillgänglig för andra än för anförarne för mördararbetet. Pöbeln blef lockad genom hoppet om ohejdad plundring och slöt sig till borgargardet och soldater, och predikanterna uppeggade i kyrkorna de rättrogna till fördubblade grymheter. — Låtom oss på en gåug krossa alla hydrans hufvud, sade de, låtom oss en gång för alla göra slut på de inbördes krigen.? Och