Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1873, sida 2

ringen för det sarna modet och föredrogo martyrglorian framför soldatäran. Då den första blodtörsten var stillad, såg man de mildare bland mördarne erbjuda siua offer lifvet, blott de ville afsvärja sin tro. Endast ett ringa fåtal af protestanterna begagnade sig af detta anbud och gingo in på att friköpa sig från döden och äfven de gräsligaste marter genom en måhända ursäktlig lögn. Kvinnor och barn frammumlade sina symbola mellan svärd; lyftade öfver deras hufvud, och dogo utan att ett ljud af klagan undslapp dem. Efter två dagars förlopp sökte konungen hejda blodbadet, men när mängdens lidelser väl en gång fått lösa tyglar, är det icke längre möjligt att åter dämpa dem. Icke blott dolkarne fortforo att vara i verksamhet, men till och med monarken anklagades för ett ogudaktigt medlidande och måste kalla sina mildhetsord tillbaka samt äfven drifva den ondskefullhet, som var ett af hufvuddragen i hans karanter, ännu vidare. Under de första dagarue efter Bartholomeinatten fick Mergy i sitt gömställe regelbundet besök af sin broder, som för hvarje gång berättade honom nya enskildheter om de förfärliga uppträden, hvartill han varit vittne. KNäraskall jag en gång kunna komma bort från detta mördarnes och förbrytelsernas land? utropade George. ÅJag skulle heldre vilja lefva midt ibland vilda djur än bland fransmännen.? ?Följ mig till la Rochelle, sade Bernbard, kjag hoppas, att mördarne ännu ej fått det i sitt våld. Kom och dö tillsammans med mig och låt folk få glömma ditt affall, i det du försvarar vår religions sista bålverk.