Nya katekesförslaget. Bland de mera wigtiga ärenden, som föreligga till behandling, intager frägan om en ny katekes ett ganska framstående rum. Wi meddela därför här en redogörelse för de utlåtanden, som från Hernösands stift afgifwits öfwer det förslag till ny katekes, iom af utsedde fomiterade, hrr E. G. Bring, C. A. Hultkrantz, S. Brandell, C. W. Charleville och C. L. Wåhlin, afgafs den 20 april 1872 och öfwer NN k. m:t under den 12 juli 1872 an: befalt samtliga domkapitel, mwederbörande prefterskap kontraktwis, lärarne i kristendomskunskap wid folkskolelärareseminarierna, Stockholms stads fonfistorium och universitetens teologiska fakulteter, att afgifwa utlåtanden; hwarjämte k. m:t medgifwit, att jämwäl hwar och en, som sådant önskade, måtte ega att till komitäns ordförande insända skriftliga yttranden öfwer i fråga warande förslag. Utlätanden inkommo frän rikets båda teologiska fakulteter och 14 konsistorier samt från prefterffapet i 146 kontrakt och lärarne i kristendom wid samtliga, ttill antalet åtta, seminarier. Dessutom hafwa till fomitens ordförande insändts utlåtanden från fjorton enifilda personer. De flesta af dem; fom sålunda öfwer förslaget yttrat fig, hafwa funnit detsamma utmärka fig aenom bekännelsetrohet, bestämdhet, enkelhet, redighet och klarhet till följd däraf förordat dess antagande. Särdeles har stor enstämmighet i detta hänfeende wisat sig boland presterskapet och seminarrilärarne. De sistnänunde hafwa nämligen samtlige, med undantag af en enda, bestämdt tillstyrkt förlaget; och enahanda omdöme har uttalats af prefterffapet inom ide mindre än 117 fontraft, då därimot endast 4 kontrakt funna fågas hafwa bestämdt afstyrkt och i de öfriga 25 kontrakten yttrandena utfallit mera obestämdt. Jnom Hernössands stift. Domkapitlet uttalar såsom sin öfwertygelse, att en lärobok af sädan art, fom den fomiterade utarbetat, är ändamålsenlig och af behofwet påkallad. Komiterades förslag har dod ide i dess närwarande stick wunnit domkapitlets fulla bifall. Det finner nämligen först ett wäsendtligt fel wara begånget deri, att swaren icke öfwer alt äro affattade i fotmelt fullständiga satser, enär domkapitlet anser, att hwarje swar, som skall anförtros ordagrant åt minnet, bör äfwen i formelt eler grammatikaliskt hänseende fullständigt uttrycka den sanning, fom fall i minnet fattas. De brister, hwilka domkapitlet i öfrigt anseer widlåda förslaget, ordnas under följande allmöänna synpunkter: 1) att em del frågor och swar äro mindre enkla, bestämda och lättfattliga, än fom synes önskwärdt och möjligt; 2) att i en del frågor som swar inskjutas icke oundgängliga bestämningar, hwilka tynga od afleda från hufwudtanken; 3) att stundom mellan frågor od swar finnes en werklig eller skenbar ömotimarighet, fom stöter; 4) att den ordning, i hwilken några stycken föreå komma, synes domkapitlet mindre lämplig; 5) att nägra stycken intagits, som ur förslagets egen synpunkt icke synas nödiga; 6) att ordalydelsen från Luthers förklaring nåon gång blifwit fasthällen, der afseende på fullsendighel tydlighet eder språkriktighet fordrat af wikelse derifrån; — 7) att föråldrade talesätt mer än nödigt blifwit behållna; i i 8) att wid lika fall olika uttryckssätt stundom begagnats utan tillräckliga skäl, och slutligen I) att på ett par ställen förekomma beftämningar, hwilka äfwen i afseende på innehållet synas mindre nöjaktiga. Till följd häraf uttalar domkapitlet det flutomdöme, att det wisserligen anser förflaget med hänseende få wäl til plan, fom utförande, motswara ett wäsentligt behof, men likwäl hyser betäntlighet —wW —— — till den andra. Talrika vakter besatte de broar, som ledde öfver till Faubourg de S:t Ger