Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1873, sida 2

TIISLOTISK roman af Prosper Merim6ee (Forts. från n:r 99.) Kaptenen måste bokstafligen stiga öfver döda kroppar, och han blef öfverstänkt af blod medan han fortsatte sin väg, hvart ögonblick utsatt för att falla som offer för ett misstag af mördarne. Han hade observerat, att soldaterna och de beväpnade borgarne alla buro en hvit bindel om armen och ett hviss kors på hatten. Han hade lätt kunnat skaffa sig detta kännetecken på den rätta tron; men den fasa, som lönmördarne ingåfvo honom, sträckte sig äfven till de märken som stjenade dem till inbördes igenkänningstecken. Vid flodstranden i närheten af Chåtelet hörde han sitt namn nämnas. Han vände sig om och såg en man, beväpnad upp till tänderna, men som ej tycktes göra något bruk af sina vapen; för öfrigt hade han som de öfrige ett hvitt kors på hatten och var nu sysselsatt med att med den mest ogenerade min i verlden rulla ett stycke papper mellan fingrarne. Det var Beville. Han betraktade liken och lefvande menniskorna, som man öfver bröstvärnet på bron kastade ned i Seinen. KHvad tusan gör du här, George? År det ett mirakel eller är det nådens verkningar, som ingifva dig denna sköna ifver? Du ser ut som om du riktigt ginge på jagt efter hugenotter.o äOch hvad gör du, midt ibland dessa uslingar?