såsom konsert, nägot annat än en Tonftnjutning? blifwer han mera en kristlig uppbyggelse, än den nu i fråga warande studentkonserten? Nej, det blifwer han ide, åtminstone ide för ett af prote stantismens anda genomträngdt sinne, så wida han ej går ifrän sin natur af konsert och blifwer når got annat. Att för öfrigt konsert och kristlig ups byggelse ej äro det famma, och att det äfthetiffa ej är liktydligt med det religiösa, det är ett axiom, fom ide det ringaste bewisar mare fig för eller emot den fråga, infin har mädt. Kateches och biblisk historia äro ide heller det famma, ej heller är den ene eliktydlig? med den andra: ide äro de derföre oförenliga med hwarandra. Så är det oc med det ästhetiska och det religiösa. Det sköna ligger lika litet fom det goda och sanna ti tom den ewige Gudens wäsende. Det är ide sann kristendom att afföndra Guds wishet och harmoni från hans godhet. Kristendomens Gud är bäde allwishetens och härrlighetens och godhetens grund och herre, och kristendomen separerar ej ifrån sig, utan tager i sin hägnande ward, så wäl konst som wetenskap. Mig är gifwen all makt i himmelen och på jorden, säger Herren Christus sjelf. Det har od Guds ande i den kristna församlingen å dagalagdt. Den kristna gudskyrkan hat mer och mindre tagit i sin tjenst alla de sköna konsterna. Skulle en konst, fom förtjenar att kallas skön, skulle sångens sköna konst säledes funna wara oc förenlig med ware sig Herrans hus eller Herrens dag? Ett innehäll, fom är orent, har icke med skön fonft något att skaffa. Det orena och det sköna höra aldrig tillhopa. — Det måste altså wara en rent subjektiv iipfattning af förhållandena, fom enligt ins:ns fjerde sats finner en allwarlig, fosterländskt uplyftande och om gudfruktig stämning päminnande konsert, upförd på en söndagsafton i en kyrka, innebära nägot, som wanhelgar rätt tid eler rätt plats?. Om wi gått til kyrkan i rättmätig förväntan att blifwa deltagare i en enkom kristligt upbyggande handling, och wi i stället fått wara med om en blott konstnjutning, då hade mi med förebråelje kunnat erinra derom, att alt bör hafma fin råtta tid och plats; men ide nu. Jns:ns korta satser hwila på en både midt och djupt gående missupfattning af många förhålla: ben, hwilken kunde fordra en långt fullständigare belysning, än hwad nu stett Men hwad jag ans tydningswis nämt torde för den någorlunda ups märksamma läsaren funna wara nog. Det är en i fig sjelf likgiltig sak, om jag hör en skön fonsert på helgdag eller annan dag, å lämplig tid i kyrkan eller på annat rum. Alt beror på det sinne, hwari få wäl ett fom annat sker. Men om jag tyder mig wara af min känsla manad att ide gå och höra en fådan konsert på söndagen eller i kyrkan; wäl, då är ingen befogad att klandra mig derför. Twärtom, jag fordrar oc undfår äfwen af alla kristligt sinnade menniskor aktning för dens na min öfwertygelse, äfwen om how endaft förskrifwer fig från min rent subjektiva känsla af far fen. Men will jag göra denna fänsla til beftämj nande norm äfwen för andra, då stär jag nära aran att gå från friftlig frihet till lagistk träldom; och fanatismens gräns börjar skymta fram. Jag misskänner för ingen del det rena och mälnenta syfte, som legat till grund för inf:ns uttalade satser. Men jag har ansett angeläget wara att påpeka skilnaden emellan den befogenhet, som kristligt objektiva bud eller grundsatser ega, och den, fom rent individuella upfattningar af frijten)omens anda funna förebära. Rättenånasoch volissaker.