mAi 1Y2—2 gamla goda sorten. Kyrkorna som konsert-rum. En insändare i Westm. L. Ing har under rubrik Böra fyr: forna wara fonfert:rum? indirekt wändt sig emot uplåtandet af stadens domkyrka för hållandet af ftudent-fonferten den 29 juni. Domprosten C. W. Linder har i samma tidning lemnat en belysning af ins:s satser, hwilken wi anse wara af egenskap att förtjena en spridning äfwen inom wår ort och derför här återgifwa: Själfwa öfwerskriften til ins:s artikel innehål: ler fröet till en widt utswäfwande origtighet. Om man i afsigt att uttala en förebråelfe frågar: böra kyrkorna wara Fonfert-rum?, ligger deri naturligt: wis den meningen: böra kyrkorna uphöra att wara kyrkor och i stallet blifwa fonfert:rum? En kyrka uphör lika litet att wara gudstjenstrum derföre, att hon någon gång fan uplåtas til upförande af fonfert-mufif, fom t. er. en skollokal uphör att wara underwisningsrum derföre, att han kan tillfälligtwis anwändas till andra förrättningar, eller en gymnastiklokal uphör att wara froppåöfningsrum derföre, att han någon gång fan öpnas för förhandlingar, fom ej hafwa någon näms wärd beröring med froppsöfningar. Så funna i kyrkor oc hållas stämmor samt rådplägning i rent ekonomiska ärenden: ide uphöra kyrkorna derföre att wara hwad de äro. J första punkten sager ins:n, att kyrkan misfers ligen ide i fig själf är helig, men helgad; med andra ord: kyrkan är icke helig, men hon är gjord belig. Hwad som är gjordt heligt, måfte wäl dock wara heligt. Jns:n tager sålunda tillbaka i en fatsdel hwad han medgifwit i en annan. Det hjälper ide att härwid göra föreftällningen ännu mer fmälmande därmed, att man förklarar Phelgad wara detsamma fom inwigd för heligt ändamål eler afffild från werldsligt brut. Ty tillämpa mi det sålunda sagda på förewarande fall, skulle, att döma derefter, affjungandet af alwarliga fånger med fosterländskt samt till och med religiöst uplyftande innehåll innebära ett oheligt ändamål ellerettwerlds. ligt brul. Men det är ju alldeles uppenbart, att ide näptdera af dessa tillmälen fan drabba så beskaffad sång. Men insa mildrar i andra satsen konsekvenserna af sitt pästående til det yttrande, att det måfte blifwa Äför den heliga känslan stötande om tems plet anwändes för sådana ändamål, som icke kunna anses för det kristliga lifwet upbyggande, ännu mer om dettc sker på den dag, fom enligt Herrans eget bud skall helgas till Hans ära. Här talar ins:n öm en helig känsla?. Swilkens heliga känsla? Jcke fan det wara någon människokänsla; ty ingen blott människa är i fig helig, fåledes ej heller nägon människas känsla. Det är ett katolskt föreftällningsfätt. Det mäste fåledes här wara icke någon enkom helig, utan en rent naturlig känsla, ins:n menar, faftän hans uttryck råkat blifwa något fwäfwande en känsla af obehag mid tanfen derpå, att i templet på aftonen af en helgedag afsjungas fosterländska sånger för en intresserad åhörarekrets. En sädan känsla kan icke wara påwerkad af Guds ords oförtydbara bud, utan fastmer af något, som den indiwiduella uppfattningen tycker sig finna i Guds ord eler menar sig kunna sluta af Guds ord. Denna s. E heliga känsla har derföre, när alt kommer omkring, ett helt naturligen menskligt ursprung, hwilket icke låter sig inhysas i Guds bud. Öwad Herren Christus sagt om sabbaten, att han är till för menniskan, men ide menniskan för fabbaten, det gäller oc i fin mån om templet. Temps let, sasom ett med händer bygdt Hus, blifwer ide beligare efter, än det mar före, fin inwigning. Det är för menniffans, ej för templets, skull som inwigningen sker. Herrans dag, säsom en tidsafdelning framkallad af Buda sols belysning, är ide i fig heligare, än andra dagar: wi hafwa att äfwen på dessa söka kristlig uppbyggelse och Guds ära: det är den kristliga frihetens på Guds bud grundade anwändande af denna dag till färskild gudstjenstdag eller helgedag, fom särskiljer honom från andra dagar. Öwem fan på fullt allwar eller med skäl påstå, att en fonfert, fådan fom den där hållna ftudent-fonjerten mar i något hänfeene egnad att nedrifwa det kristliga lifwet ibland oss eller att wanära Gud och hans helgedag? Kan ej med större skäl påstäs motsatsen? Hwar säger den heliga skrift, att skön konsts öfwande eller njutande äfwen på sabbaten är ogudaktig? Jns:n säger för det tredje, att en konsert af werldsligt innehål, huru stor konstnjutning den än fan skänka, är dod ide det jamma som kristlig uppbyggelse, lika litet som det ästhetifka är tiftydigt med det religiöfa. En konsert Åaf mwerlda: ligt innehäll ywad menas dermed? Ir ewerldsligt här detsamma fom åt den onda werlden häns gifivet eller syndigt? Åro i fådan mening fångerna Hör oss, Swea, Brudeferd i Hardanger, Schäfers Sonntagslied. Å Bud, fom styrer folkens öden, m. fl. eller stämningsstyckena Of wer skogen, öfwer siön, Solwirkning, m. fl. werldsliga, d. ä. fyndiga, ware sig att man afser ord eller melodi? Fngen skall med någon skymt af farsa .. GV