Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1873, sida 2

Kap. 22. Den tjugofjerde Augusti. Efter att hatva lemnat ryttarne, ilade kaptenen hem till sin bostad i hopp att finna brodren der; men denne hade redan gått ut och sagt till tjenarne, att de ej skulle vänta honom hem till natten. George hade utan sväriahet gissat, att han var hos grervinnan, och han hade skyndat sig dit för att der söka honomMen blodbadet hade redan begynt; larmet, mördarnes skrän och kedjorna, som voro spända tvärt öfver gatorna, hejdade honom vid hvarje steg. Han blef nödsakad att gå förbi Louvrenoch det var der som blodbadet utvecklade sig i hela sitt raseti. Ett stort antal protestanter bebodde detta kvarter, som i detta ögonblick med eld och svärd förhärjades af kathoiska borgare och soldater af gardet. Enligt en samtida författares energiska uttryck strömmade blodet frän alla dåll ned i floden; och man kunde ej passera en enda gata utan att vara utsatt för faran att krossas af de lik, som utkastades genom fönstren. Genom en djefvulsk beräkning hade de flesta af båtarne, som vanligen lägo bundna längs med Louvren, blifvit förda öfver till andra sidan af floden, så att många flyktingar, som störtade ner till stranden i det hopp att uti någon båt kunna finna sin räddning, blott hade att välja mellan böljorna och de förföljande soldaternas hillebarder. Emellertid såg man — säges det — Karl IX i ett af slottsfönstren beväpnad med en lång bössa skjuta till måls på de olyckliga flyktingarne. (Forts.) MMMM MMM HH HJ HUVL—-V SHX SH im mm ry — DAubigne; hist. universelle.