Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Mrimee (Forts. från n:r 98.) Mergy var icke feg, men vid tanken på de faror, som denna natt bar i sitt sköte, kände han, om och blott för ett ögonblick, dödsfruktan trävga ända till djupet af sin själ, och till och med den tanken att frälsa sitt lif genom att afsvärja sin religion for med blixtens snabbhet genom hans hjerna. ?Jag ansvarar för ditt lif, ifall du blifver katholik, rade Diana i det hon kaäppte tillsammans händerna. ?Om jag afsvor min tro, skulle jag förakta mig sjelf för hela lifvet. Denna tanke var tillräcklig för att återgifva Mergy hans mod, och det fördubblades genom biygselu öfver att det svigtat ens ett ögonblick. Han tryckte ned sin hatt, spände fastare till gehänget, och då han som ett slagssköld vecklat kappan om sin venstra arm, gjorde med beslutsam min ett steg mot dörren. Olycklige! hvart går du? Ned på gatan. Jag vill ej att ni skall hafva den sorgen att se mig mördas inför edra ögon och i edert hus. Det låg i hans röst någonting så hånande, att grefvinnan blef öfverväldigad deraf. Hon hade ställt sig framför honom. Han stötte henne tillbaka, nästan med hårdhet. Men hon grep