Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1873, sida 2

arm eller tanke förmär? Och — om jag nu skall behöfva upprepa det ännu en gäng — jag skulle med glädje kunna gå i döden för er, men icke tro på vissa saker, som mitt förnuft säger mig äro orimliga.o Hou drog på skuldrorna, i det hon lyssnade till hvad han sade, och betraktade honom med ett uttryyk, som nästan gränsade till hats ?Jag skulle ju i alla fall icke kunna förvandla mitt bruna hår till blondt för er skull. Jag skulle icke kunra förändra skapnaden af mina lemmar för att behaga er. Nåväl, min religion är en af mina lemnar, käraste min vän, och en lem, som man endast skulle kunna beröfva mig med mitt lif. Om man också predikade för mig i tjugo år, skulle man dock aldrig få mig att tro att ett stycke osyradt bröd ...7 Tysto, afbröt honom med en myndig ton; inga hädelser! Jag har försökt allt och ej uppnått någonting. Alla I, som ären anstuckna af kätteriets smitta, ären ett folk med styfva nackar, och ni sluta ögon och öron för sanningen; vi äro rädda för att se och höra. Nåväl, nu är tiden kommen, då I icke mer skolen höra. Det fans blott ett sätt att befria kyrkan från detta kräftsår, och medel står man nu i begrepp att använda.? Hon gick ett par steg tillbaka i rummet och tycktes vara mycket upprörd. Derpå fortfor hon: KOm mindre än en timme skall man afhugga de sju hufvudena på kätteriets drake. Svärden äro hvässade och de troende äro redo. De otrogna skola blifva utplånade från jordens rund.