Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1873, sida 2

En schåare, som, i det han gick förbi dem, hörde att de talade om amiralen, ropade, då han kommit nog långt bort fär att kunna vara oförskämd, utan fruktan för att ådraga sig någon handgriplig tillrättavisning: KEr förbannade amiral skall snart dansa sarabanden i Montfaucons galge; hvarefter han tog till benen af alla krafter. Det usla packet! sade Mergy. abet gör mig ondt om vår store amiral, att han skall nödgas bo i en stad der han har så många fiender.? KHans hotell är lyckligtvis väl bevakats, sade sältskären. Då jag gick från honom voro trapporna fyllda af soldater, och de tände redan sina luntor. Ja, herr de Mergy, folket här i staden är ej synnerligen förtjust i oss . Men det är sant, jag måste tillbaka till LouVFen.n De skildes åt och önskade hvarandra god natt. Mergy fortsatte sin väg, och sväfvade bort i rosenfärgade tankar, som snart kommo honom att glömma både amiralen och katolikernas hat. Emellertid kunde han ej undgå att lägga märke till en ovanlig rörelse på Paris gator, som alltid eljest brukade vara folktomma sedan det blifvit mörkt. Ån mötte han bärare med underliga bördor på sina skuldror, han skulle i mörkret nästan varit frestad att antaga det för kuippor af spjut; än var det en afdelning soldater, som tysta skredo framåt med gevären på skuldrorna och tända luutor; dessutom blefvo fönster här och der hastigt öppnade, några ansigten visade sig ett ögoublick deri, men försvunno strax åter.