saktade hau hästens gång, slutligen vände han om och kom tillbaka till sitt kompani, i det han utan tvifvel inom sig gjorde den bekännelsen, att hans kaptens råd var rätt förnuftigt. äfven om han gifvit det i ett vredgadt ögonblick. Maurevel, som ännu ej hemtat sig från det slag han erhållit, steg åter under svordomar till häst, och munken lyfte sitt krucifix och uppmanade soldaterna att ej skona en enda hugenott, utan dränka kätteriet i strömmar af blod. kahållna genom sin kaptens förebråeise; men då de sågo att han var borta, och hade utsigt att utföra allt hvad Maurevel än skulle befalla dem. Soldaterna hade ett ögonblick blifvit tillba