Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1873, sida 3

aktigt hem i cellfängelset, på Långholmen, lafaret: tet eller dårhuset; någon gång erhålla de äfwen gratis en hastig transport till en annan werld. Men krogarne medföra äfwen mycken annan nytta. ör att nu ide tala om all den nytta, fom de medföra för krögarne själfwa, få medföra de äfven mycken sädan för staten, i det att enorma penning: summor genom ffatt och böter tillflyta densamma, hwarigenom den bättre fättes i ftånd att upföra alt flere och flere fängelser, dårhus och sjukhus, af hwilka behofwet ju ökas i jamma mån fom frogarne ökas. Korteligen: Krogarne werka syndernas förökelse, samla skatter åt döden och djefwulen, samt gifwa ewinnerligt förderf åt alla dem, fom troget anamma hwad krogarnes kaggar och buteljer innehålla. Huru tan krogarne en så kraftig werka ästadlomma? Krogarne werka det wisserligen icke i och för sig själfwa, utan begärelsen och krögarn, som städse är med och när och lockar och pockar till omfattande af och hängifwande åt det med krogarne förenade innehället, och det derpå följande delaktiggörandet af den mäktige anden, som är i stånd att förwandla en god, förståndig och kraftfull man till en elak, galen och usel warelse, och från ett stöd för maka och barn förwandla fadern till en förskräckelse och pläga — denna ande, som manar och gifwer kraft till sådana handlingar, fom i förra frågan antyddes och framför alt trugar och förmanar att tro: get besöka krogen. Nasus.