åläggas de vite på vite, od) sedan sålunda de be: stämda trenne vitena utkräfts, ega wederbörande, att genom kompanischefen rekryteringen besörja och kostnaden derför af den tredskande roten utsöka. Tiden kan snart warda till ända lupen, men ingen enda kandidat har anmält sig och ingen kan under närwarande tid, då få rikliga arbetsförtjenster fin: nas och då arbetet få wäl betalas, anskaffas, hwas dan antagligen böter på böter mäste af roten ut: betalas, hwarefter sista utmägen återstår, den näml. att kompanischefen wid något bemwäringsmöte faftställer rekryteringen med nägon yngling, fom är i saknad af medel för att funna företaga öfmerfarten till Amerika, (man fan ju åtminstone tänka fig att dylika fall funna inträffa) oh hwad har då rotehållarne för ersättning för fin utbetalda lega, hwilken fan upgå till 500 rdr och derutöfwer? Wisserligen föreskrifwer 3 I af ofta nämnde fons trakt, att det åligger kongl. m:ts befhde att hafwa noga tillsyn öfwer, att icke själfswåld och egen wilja, med legornas upstegrande, till rotehållarnes alt för dryga känning, må förekomma; men detta senare fall torde nu wara inne, nämligen legornas upftegring, och man får således fe hwilka åtgärder fom af wederbörande komma att widtagas, till skydd för rotehållarne. Att swårigheter komma att upstå å ömse sidor, derom äro wi fullt förwissade, helst fom wmwälfrej: dade swenske män ide funna twingas att, mot des ras wilja, antaga eller inträda i något färffildt stånd och således ide heller att blifwa soldater, hwilka nu mera än tillförene klaga öfwer hårda strapatser och öfweransträngningar under pågående möten. Den höga rättvisan erhåller af tidn.Kasper följande wål förtjenta dufning: Sedan länge war Kasper wan att med utom dentlig aktning Åse upp till den höga rättwisan, men ban fan inte nefa, att aktningen på senare tider fått fina betänkliga stötar. Sista knuffen war, då nyligen i tidningarnes rättegängsafdelning lästes följande lila smätrefliga notis: Stadsfiskalen i Sigtuna P. I. Halsenius, fom af Swea hofrätt dömdes att för mened undergå 3 års straffarbete och för alltid wara medborgers ligt förtroende förlustig, har af högsta domstolen förklarats till intet funna fällas; til följd hwaraf han utsläpptes från länscellfängelset, der han sedan den 26 april suttit häktad. ÄÅr det inte en råttwisa, fom är att gråta åt? Först dömes en person till ett wanärande straff och kastas i fängelse, och efter det han i tre mår nader warit beröfwad friheten, få släppes han ut och förklaras oskyldig. Sublima juridiska wisdom! Under sådana omständigheter kan man med skäl wänta att få höra talas om, att en person blifwit af Swea hofrätt dömd till döden, men af högsta domstolen blifwit från alt answar frikänd; att en medborgare blifwit af en underrätt dömd till 5 rdrs böter, hwilket straff af högsta domstolen skärpts till lifstids fästning. Etc. etc. Rättwisan kan swårligen mer göra anspråk på att betraktas som gudinna. Nej, en lättfärdig kvinna är hon. Beklaganswärdt det folk, hwars wäl och we af henne beror! .e44.. I VR SA I FI