Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Merim6e (Forts. från n:r 93.) KMan skulle verkligen kunna tro att det var de som klappade om oss vid Jarnac och Moncontour, så som de skryta och kråma sig. )Det är på tiden att de rättrogna katolikerna gifva dem en liten öfverhalning.? ?Hvad mig angår sade sergeanten, skulle kungen blott behöfva säga: hugg ned de der slynglarne, och jag ville mista mitt gehävg, om jag lät säga mig det två gånger!? Belle-Rose, säg oss nu, hvad har vår kornett tagit sig för? frågade Merlin. ?Han talade med en schveitzer-officer, men jag kunde ej höra hvad han sade. Det måtte dock hafva varit något högst besyunerligt, ty han ropade hvart ögonblick: Åb, Herre Gud, Gud bevare oss! och mer sådant. Nej ser ni, der komma ryttare mot oss i fullt fyrsprång; det är visst en ordre, som öfverbringas till oss.? ?De äro blott två, och kaptenen och kornetten rida dem till mötes.? Två ryttare störtade hastigt fram emot dem. Den ene var rikt klädd, bar en hatt betäckt med fjädrar och en grönt skärp samt red en stridshingst. Hans ledsagare var en tiock undersättsig liten man, iklädd en lång fotsid kjortel och med ett träkrucifix i banden.