Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1873, sida 3

Från utlandct. Det presterliga partiet i Frankrike wet snart ej mer hwad det skall påfinna för att bedåra der enfaldiga folket. De otaliga wallfärderna, som presterna öfwer alt anordnat, äro icke tillräckliga nog att inwerka på de obildade masfornas inbil: ningskraft; nu söka de att hos foldaterna, arbe tarne och bönderna upwäcka den gamla dauviniss men genom skrifter, i hwilka hämdtankar mot Tyjffs land gå hand i hand med de fromma uttrycken. En religiös tidskriftLe rosier de Marie, som uts gifwes till den heliga jungfruns ära, offentliggör således förutsägelser af en ny profet, hwilken tids ningen fynnerligt ombuldar. I denna profetia säges det: Ett nytt frig skall snart utbryta mellan Frankrike oh Preussen och ett fruktanswärdt frigswerktyg kommer då att upfinnas af en fransman. Derefter följer beskrifning på de första frigehändelserna och sedan på det afgörande slaget och följ: derna af det samma. Den franska hären stär upstäld på en skoglös Höjd; framför ligga en kanal, en skog och preussare till ett fruktanswärdt antal. Den franska generalen förtwiflar om utgången, men man lugnar honom. Striden begynner, oh preussarnes nederlag är fullständigt; kanalen är fyld med lik och fienden räknar öfwer 80,000 döda och fårade. Man förföljer tyskarne ända til Ber lin och längre. De tre franska armeerna — ty tre kårer lära på olika wägar segrande komma attinbryta i Tyskland — förena sig framför Königsberg och leverera der de förbundna tyskarne och ryssarne ett flag. Ryssarne sträcka wapen. Preussen flutar upp att finnas till. Polen återskapas och Österrike twingas att utlemna sina polska provins jer. Frankrikes gränser utwidgas ända til Frant furt och omfatta äfwen en del af Baiern. Påf: wen återfår fina rättigheter och Italien, fom bes segras, sönderdelas i tre konungariken. Den sjuke päfwen dör mot slutet af det italienska fälttåget. J Spanien återinsättas de legitima furstarne. En annan profetia sysselsätter sig mycket med Schweiz, som wisserligen icke lär komma att uphöra att wara republik, men en republik fom ställes under påfwens beskydd. Hur tydligt wissa löjligheter uttala de ultramontanas sträfwanden och )nfkningar, behöfwer ej framhållas, det sorgliga är att de tros.