det offentliga eller enskilda ordet erbjuder, motarbeta den hetsighet, hwilken fan förswåra en öfmer: enskommelse i det granlaga ämnet, oc att sålunda understödja regeringens oflåtliga bemödanden för lotsfrågans bringande till ett önskligt flut. Lotskriget i Öresund har — säger Göteborgs Handelstidnings — Kriftiania-forrefpondet — här följts med upmärlsamhet, oaktadt en stor del af war press, antagligen af gammal kärlek till Dan: mark och alt danfkt, ej welat göra de norska lär sarne bekanta med hwad det innebär, då det på ett alt för eget sått belyses danskarnes sätt. Smwenskarnes godsinta tålamod i denna fak, det jämne mod, hmwarmed de funnit fig i danffarnes lindrigast sagdt besynnerliga sätt att gå till wäga, ha hos oss wunnit fullt erkännande, på samma gång man alt mer och mer får blicken öppen för den åsigt, att danskarne genom sitt egendomliga, bat: wända sätt att taga sakerna måste skylla sig fjälfwa för sin nuwarande obehagliga stållning. Då danskarne i föreliggande fall kunna tolka den mellan Swerige och Danmark afslutade traktaten med en få trång oh ssäälfwisk upfattning, fom händelsen warit, hurudana — frågar man — hafwa då icke deras tolkningar och upfattning warit i de ileswigska och tyska frågorna, den isländska icke att förglömma? När widare Danmark fon taga fig före att behandla fina bröder hinfidan Sundet på sätt fom skett, med prejningar och häktningar, fort sagdt, få retsamt, att det gentemot en annan matt utan widare skulle wara casus belli, hwad har då Danmark ej kunnat förmå sig till gent emot underhafwande och swagare? Man finner det helt naturligt, att Danmark förlorat Sleswig samt att det behandlar Jsland på ett sådant sätt, att detta land antingen måste göra upror eller tillintetgöras, endast för det Danmark ej lärt fig att styra på rätta sättet. Tywärr synas inga teden til förbättring ifådant afseende uti de danska förhållandena; i alla händelser inses det, med ett jådant sakförhållande som detta lotskrig för ögonen, att den Plougska skandinavismen nog skulle blifwa en beswärlig sak att dragas med, om den någonsin skulle få kött och blod. Evangeliska fosterlandsstiftelsens ångare ÄAnsgarius anträdde i fredags mid middagstiden sin resa till Port Natal på Sydafrikas östra kust. Lasten utgöres af plankor samt för misjfionsmerfeta räkning af en mängd landtbruksredskap, fprängämnen, samt fläder af allehanda flag, dessutom flera kistor andliga skrifter. Ångaren anlöper förjt Köpenhamn för att intaga kol och proviant samt sedan Falmouth för att fa insatt en metallpropeller. Med Ansgarius skulle, enligt Missionstidningen, följande missionarer och kolonister afgå: misfionärerna O. Månsson och L. A. Olsson, kolonisterna landtbrukaren O. Carlsson från Flocksta i Nerike, missionseleverna L. Sandberg och G. Pettersson samt jordbruksarbetaren G. Fohansson. Widare skulle medfölja missionären Hedenströms trolofwade brud Mina Karlsson (oc, fom wi tro, en tienarinna). Alla dessa personer äro bestämda för Natal-landet och stationerna i östra Afrika. Fartyget afgår yttre wägen kring Kap. Dess akterstäf är prydd med åtskilliga emblem, antydande fartygets bestämmelse: öfwer ett fora och en (feger)-palm synes en upslagen bibel med citat af Matth. 28: 18—20. På fidan om aktern är anbragt en dufwa med ett olivblad i näbbet. Svenska nordpolsfärden. Hr grogbandlaren Oskar Dickson har mottagit följande telegram från professor Nordenskiöld, hwaraf G. H. benäget erhållit del: Tromsö den 6 augusti 1873. Nyss hitkomna, alt wäl. Min afsigt, att efter slädfärden kring Nordostlandet företaga en ny isfärd norr ut, omöjliggjordes genom proviantbrist, som nödgade oss återwända. I dess ställe hafwa wi werkställt omfattande djupdraggningar samt botaniska, magne Snftittelfeorden till döpelsen.