där war nära att upphinnas, drog han en pistol, riktade den emot Olof Perssons bröst och assköt den, alt så hastigt att denne ej hann afböja eler afwika. Skottet war dock ide, såsom endast löst lifsfarligt, men sårade likwäl och beredde bofwen tillfälle att undkomma, utan att ens blifwa igen: känd med wisshet. Emellertid hade han ide hunz nit få något med fig. (9) Sundhetskollegium har till läkare wid Vefterbottens läns lasarett och kurhus i Skellefteå ut: nämnt distriktsläkaren A. Wennerström. Kyrkolagsnämnden har för närwarande sitt afslutningssammantråäde i Stockholm. Frukten af denna nämds arbete lär nu wara färdigt, och förlaget lär komma att öfwerlemnas till det snart sammanträdande kyrkomötet för widare behandling. En norsk statskyrklig fråga. Det fyrtliga landsmötet började i lördags i Kristiania fina öfwerläggningar med behandlingen af den förft ups förda frågan religionsfrihet för ämbetaoch tjens stemän. Efter ett längre utredande föredrag af professor Aubert och sedan flere talare ytrat fig, beslöts, efter 8 timmars dryftning, med 331 röster mot 29, att uttala sig för ändring af den anförda grundlagsparagrafen, hwarefter mötet enade sig om följande resolution: Mötet, fom håller fast wid mår evangeliftt-lutherffa kyrkas bekännelse, men fom ide finner att anflutning till den bör göras til wilkor för medborgerliga rättigheter, uttalar: Tillträde till s:atens ämbeten bör i allmänhet stå öppet för alla medborgare, utan hänfyn till deras religionsbekännelse; dock böra de ämbetsmän, hwilka på grund af fin offentliga sysselsättning, stå i ett nödwändigt förhållande til kyrkan, fortfarande bes känna fig till den evangelifft-lutherffa religionen. Lotsningen i Öresund. Post oh Inrikes tidningar innehöllo i tisdags afton ett, fåfom det will synas. officiöst meddelande angående denna internationela twistefråga. Pojttidningens i fråga warande upsats är af följande lydelse: För de stridiga meningar, fom rörande Ilot3ningsrätten i wissa delar af fundet yppats emels lan swenska oc danska myndigheter, hafwa mi i denna tidning den 19 fistlidne juni lemnat en sammantrangd redogörelse. Den derwid tillika yttrade förhoppningen om en fnar och tilljredsftällande lösning af twistefrågan grundade fig på kännedom om den lifliga beredwillighet, hwarmed begge ländernas regeringar ingatt i underhandling om de ömsesidiga rättigheternas bestämmande för framtiden, och den enighet om hufwudgrunderna för dessas bestämmelser, hwartill man då redan kommit. Men i ett ämne, der så helt och Hålet motfatta åsigter om den enes od) den andres rätt unoder en föregående tid utbildat fig, har det ide kunnat undwikas, att under förhandlingarnas gång en och annan för sakens reglerande wigtig, om än i förhallande till det hela underordnad fråga om uppgöreljegrundernas tillämpning gifmit anledning til en skristwexling, fom ännu ide hunnit af slutas och mäst i wissa delar bero af telegrafiska meddelanden äfwen med statsministern för utrikes ärendena under dennes resa med h. m. konungen i Norge. Utan hinder häraf hafwa emelltrtid underhandlingarna oafarutet fortgått. Deras afslutande måste för begge parterna blifwa allt mera efterjträfwanswärdt, i den mån följderna af det nu mas rande obeftämda rättstilftåndet wisa sig i i fonflifter mellan de närbelagtade grannfolken och deras embetsmyndigheter. Men uppgörelsen förswåras ocså, om folkens finnen upphetsas af pressens organer och diskussionen drages från det sansade meningsutbytets, den wetenskapliga pröfningens område in på de bittra lidelsernas tummelplats. Wi anse oss pligtiga att uppmana en hwar som, redligen önskar brodersämjans bibehållande mellan de skandinawiska folken, att med de medel, som