Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Merim6e (Forts. från n:r 92.) aVi få ej taga betslet af hästarne, icke en gång för en minut ... ty — hvem vet? — man kanske behöfver oss i nästa ögonblickAh, skola vi till att att slåss? sade trumpetaren. KOch med hvem, om jag får fråga 25 aKMed hvem? sade sergeanten, som upprepade frågan för att få tid att betänka sig, adet var min själ en löjlig fråga. Hvem vill du väl man skall slåss med utom med kungens fiender 25 ?Ja, men hvilka äro kungens fiender?? fortfor trumpetaren envist. ?Med kungens fiender. Han vet ej hvem som är kungens fiender!? och han drog medlidsamt på skuldrorna. ?Det är spanjoren, som är konungens fiende, men han kan ju ej hafva kommit så mir nichts, dir nichts, utan att man märkt det?, aumärkte en af ryttarne. ?Ah, inföll en annan, jag känner många fiender till konungen, som ej äro spanjorer.? ?Bertrand har rätt?, sade sergeanten, jag vet mer än väl hvem han menar? ?Hvem menar han då?? ?Jag menar hugenotterna, sade Bertrand. ?Det behöfver man ej vara någon hexmästare för att upptäcka. Hela verlden vet ju att hu