Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1873, sida 3

Till en ung redaktör. Gexelsång mellan en god och en ond engel.) Den gode. Sälj ditt alt, om du i nöd är stadd, min wän; wandra, om det gäller, utan permissioner. Men följ lilmäl ej ditt hamn åt djejwulen, bjudes än för det dig millioner. Den onde. Cälj ditt namn, fe så, war inte dum, min män, tänk på dina gamla slitna permissioner! Ärligheten kan du ge åt djefwulen, får du än derför ej millioner... Den gode: För din penna själj. Etrif ej en enda rat, till hwars innehåll din tänsla ej jagt amen. Mins ditt wärde. Glöm dia aldrig till deu grad, att du lyssnar till en sturks diktamen. i Den onde; fåt din penna ftändigt löpa rafft åftad, lyssna aldrig till ditt samwetes examen! men tag blott betalt i förstott och war glad — Strif, — sak samma efter hwems diltamen! Den gode. etarp är eggen på det wapen, fom du för. Ett blott är dess ändamål, ett ftort och wigtigt. Let ej med det. Tänk på hwad du gör, dela huggen ut, men wäl och rktigt. Dern onde. Främja flitigt med det wapen som du för, framför alt din egen fördel, wäl och riktigt. Men att du ej må förråda hwad du gör, gå till wåga fiffigt och förfigtigt. Den gode. ESkona ide lasten, broder! Röj dess skam. Till förjwar för dygd och heder Höj din ståmma. Låt det frätta brottet ej gå hejdlöst fram; bin är pligten att def framfart hämma. Den onde. Dumheten må mwandra på det rättas stig, blif förftåndig, du — em du ej är det redan! Kanske, om det will fig riktigt wäl för dig; skall du dock stå rek i ny och nedan... Den gode: Wik ej af ifrån det rättas smala stig. Blott ett steg åt sidan är för mydket redan. Straffet följer genast: modet swiker dig, och ält djupare du sjunker sedan ... — Jsidor K. (Ur Oftgöten för 6 juni 1873.)