Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1873, sida 2

kJa, herr kapten i aGodt. v Han satte sin trafvare i skriåtgäng framför fronten af sin lilla trupp. Sergeanten tölje honom på en hästlängds afstund. Han hade märkt sin kaptens dåliga lynne och betänkte sig på att tilltafa honom. Slutligen tog han mod till sig. kHerr kapten, får jag gifva ryttarne tillåtelse att fodra? Ni vet att hästarne ej fått något sedan i morgse.o aNej. v äEu hand full hafre blott? Det kunde snart vara gjordt. kBetslet får ej tagas af en enda häst, KJa, men sätter man dem nu i arbete hela natten . .. som man säger . . . att kanhända .. Öfficeren gjorde en rörelse af otålighet. KRid tillbaka till er platsds, sade han torrt. Han fortfor att rida tillbaka, och sergeanten begaf sig åter in på sin plats i ledet. KSergeant ... är det sant? Hvad skall man göra? Hvad är på färde? Hvad sade kaptenen?) Ett tjog frågor blefvo på en gång ställda till honom af gamla soldater, hvilkas långa tjeust och gamla vana gåfvo dem rätt till denna förtrolighet gent emot sin förman. åJa, vi skola få se sköna tingy, sade sergeanten i vigtig ton, som en man, hvilken veg mer än han vill tala om. KHvad för något? Huru? ljöd det från alla båll. 99 a AM