genom flykten. Men vid en allt för tvär svängning i ett gathöra störtade hans häst och slog af honom, visserligen utan att han skadade sig, men också utan att det var honom möjligt att komma upp igen, innan den rasande pöbeln omringat honom. Han ställde sig med ryggen mot en mur och dref för en stund tillbaka dem, som han kunde nå med sin värja. Men då klingan på densamma blifvit afbruten genom slaget af en knölpåk, kastades han omkull och skulle af den uppretade hopen blitvit sliten i stycken, om ej en fransiskanermunk störtat sig öfver dem, som närmast trängde sig omkring honom, och betäckt honom med sin egen kropp. (Forts.)