— — — a — .—4— ————— —— ——— —————— blefvo helt korta, skildes man utan ordstrid. Katolikerna gjorde plats för den protestantiska skaran och hvar och en fortsatte sin väg. Baron de Vaudreuil hade uppehållit Mergy en stund, så att han kommit något efter sitt sällskap. Just som Vaudreuil lemnade hovom. yttrade han: Tag er tillvara! Om jag ej ser orätt, bar bukgjorden på er häst lossnat. Gif akt på det!o Mergy steg af och spände gjorden fastare tillsammans. Då han väl kommit upp igen, hörde han någon komma bakom sig i starkt traf. flan vände hufvudet om och såg ep ung man, hvars ansigte var honom obekant, men som tillhörde den trupp, de nyligen mött. ?Gud tördöme mig! ropade denne, då han kom fram till honom, det skulle fröjda mig att råka en af dem, som jag nyss hörde ropa: ued med Guisarderna!? ?Ni behöfver ej gå långt för att fiona en af dem, svarade Mergy. Hvarmed kan jag stå er till tjenst?? aSkulle ni kanhända vara en af de der slynglarne. Mergy drog ögoublickligen blankt och slog denne Guisernas vän med flatan at siu värja i ansigtet. Denne grep en pistol i sitt sadelhölster och afsköt den mot Mergy. Lyckligtvis klickade skottet och Mergy svarade med ett väldigt hugg, som fälde motståudaren blödande till marken. Folket, som hittills helt lugnt åskådat striden, tog ögonblickligen parti för den sårade. Den unge hugenotten blef angripen med stenar och käppar, och då allt motstånd var förgäfves mot en sådan mängd, valde han att trycka sporrarne i hastens sidor och rädda sig