icke emot hans återkomst, hvilken skulle betecknas genom det rysliga blodbadet af den 24 augusti. Ett temligen stort antal unga protestantiska adelsmän på ypperliga hästar spridde sig, efter att hafva aflagt ett besök hos amiralen, kring gatorna i afsigt att uppsöka hertigen af Guise och hans anhängare, och om någon anledning yppade sig, börja strid med dem. Alltsammans tycktes likväl till en början aflöpa helt fredligt. Befolkningen, som blef förskräckt öfver en sådan mängd, eller kanhända höll sig tillbaka till ett lägligare tillfälle, förblef fullkomligt stilla hvar. de drogo fram, och deras rop, ned med Guisarderna! död åt amiralens mördare! tycktes icke göra det riogaste intryck på densamma. I det de svängde om hörnet af en gata, visade sig oförmodadt ett dussin katolska adelsmän och flera tjenaro af huset Guise midt för den protestanstiska truppen. Man beredde sig på en allvarsam kamp, men det blef ingenting af. Katolikerna svarade ej på protestaaternas hånfulla rop, kanske af försigtighet, kanske derför att de handlade efter uttrycklig befalluing. och en ung man, som red i spetsen för dem, närmade sig Mergy, helsade höfligt på honom och sade i en vänskaplig och förtrslig ton: God dag, herr de Mergy! Har ni sett prinsen af Chåtilloo? Huru är det med honom? Har man fått fatt uti mördaren?Båda flockarna stannade. Mergy igenkände baron de Vaudreuil, ätergäldade hans helsning och besvarade hans frågor. Flire ur båda partierna inläto sig i samtal, men då dessa endast