Från Bartholomalnattens tider. Historisk roman af Prosper M6erim6e (Forts. från n:r 90.) ?Ah, hvad jag skulle önska, att jag vore så vältalig som den ärevördige pater Giren, fransiskanern!? äHan är en dumbom och skrymtare. Men det tjenar ej till någonting, att han gör sig till; vår protestantiske prest Houdart har för sex är sedau vid ett offentligt religionsamtal reduserat honom in absurdumen ?Det är idel kättarelögner.? åHuru? Vet du ej, att man under diskussionens gång såg stora svettdroppar falla ned från den gode paterns panna på en Chrysostomus, som han höll i handen? Deröfver gjorde en spefogel följande vers .. aJag vill ej höra den. Förgifta ej mina öron med dina kätterier. Bernhard, käraste Bernhard, jag besvär dig! lyssna ej till dessa djefvulens handtlangare, som bedraga dig och föra dig till helvetet! O, jag beder dig, fräls din själ och vänd tillbaka till vår kyrka! Och då hon oaktadt sina briunande böner läste ett vantroget leende på sin älskares läppar, utropade hon: 7Om du älskar mig, Bernhard, så öfvergif dina fördömliga meniogar af kärlek till mig.? Det skulle vara vida lättare för mig, min Diana, att för din skull offra lifvet än det, som mitt förnuft visat mig vara saoct. Huru vill du väl till exempel att kärleken skall kunna