fingar i viggvattnet, emedan detta gaf honom tillfälle att helt uppenbart trycka en vacker band, som skälfde hvar gång den vidrörde hans. För öfrigt hade han, äfven om han lyckades bevara sin tro, heta strider att utstå, och Diana kunde med så mycket större fördel disputera med honom, som hon gerna valde de ögonblick för att inleda sina teologiska despyter, då Mergy hade svårt att neka henne någouting. Käre Bernhard, sade hon en afton till sin älskare, i det hon lutade sitt hufvud mot hans skuldra och lindade sina långa, mörka hårflätor omkring hans hals. — Käre Bernhard, du har i dag hört predikan i vår kyrka med mig. Hafva verkligen så många sköna ord ej utöfvat någon verkan på din själ? Skall du beständigt förblifva känslolös? eMen, mio egen Diana, huru tror du väl att en kapuciners snörflande stämma skall kunna uträtta hvad din vackra röst och dina bevis, som så väl understödjas af diua kärleksfulla blickar, icke förmått? äKDu är afskyvärd! Nu skall jag kväfva dig?, och i det hon sakta drog i sina hårflätor, drog hon honom ännu närmare till sig. ?Vet du hvarmed jag fördref tiden under talet? Med att räkna alla perlorna i ditt kår: Se nu, huru du kastat dem kring dig på golfvet.? ?Ja tänkte jag icke det! Du har inte hört ett ord; det är den gamla historien, Hör, fortfor hon i helt vemodig ton, ajag ser mer än väl, att du inte älskar mig så som jag älskar dig; ty om så vore skulle du för längesedan hafva omvändt dig.o