Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1873, sida 2

Från Bartholomqinattens tider. Historisk roman af Prosper Merim6e (Forts; från n:r 87.) ?Det är dock satan till rim! ropade han och stampade med foten så att de långa sporrarne på hans stöflor klirrade. Den stora vindthunden väcktes häraf och for upp med ett språng; han gick långsamt bort till konungens ländstol, lade sina framfötter i hans knä, lyfte det smaka hufvudet, som var mycket längre än en karls, öppnade ett väldigt geap och gapade utan minsta ceremoni — så kinkigt är det att bibringa en hund hofmanrKonungen jagade bort hunden, som suckande smög sig tillbaka till sin kudde. Och då konungens ögon åter, likasom af en händelse, mötte kaptenuens, sade han; Förlåt, George, det är ett . . . rim, som kommer mig att svettas både blod och vatten.o Jag kommer måhända ers majestät till olägenhet?, sade kaptenen med en djup bugning. ?För iugen del, tvärt om?; sade konungen. Han reste sig och lade sin hand på kaptenens skuldra med eu förtrolig mia. Samtidigt här med log han, men det var blott med läpparne Det öfverlemnas åt läsaren sjelf att tillägga det ord, som fattas. Carl IX begagnade sig gerna af eder, som väl voro mustiga, men ej synnerligen eleganta. I