Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1873, sida 2

aJa din broders duell. Det är, vid min salighet en duktig pojke, som förstår så säker spetsa sin man; han har min högaktning. Comminges var en löjlig narr; han har blott fått hvad ban förtjeaade, Men, Guds död och pina! huru har det gamla gråskagget, amiralen, fätt tillfälle att förolämpa dig?Jag fruktar för att olyckliga meningssliljaktigheter i religionen och min omvändelse, hvilken jag trodde nu var glömd .. Glömd 20 ?Ers majestät har ju gifvit exempel på glömska af religiösa tvistigheter, och ers majestäts sällsynta och opartiska rättvisa har .. . Hör, min vän! amiralen glömmer aldrig nägot.v : Nej, jag har märkt det, sired Georges ansigte förmörkades. aSäg mig, George, hvad har du i sinnet att göra ?x Jag, sire 2 aJa, tala fritt! Sire, jag är en allt för ringa adelsman, och amiralen är allt för gammal, för att jag skulle kunnua utmana honom; och dessutom, sire? — här bugade han sig, som om han genom ett sirligt hofmannauttryck velat utplåna det intryck, som det, ban ansåg tör dumdristighet, gjort på konungen — )äfven om jag kunde det, skulle jag ju dock hafva att frukta ers majestäts onåd om jag gjorde det. Bah! utbrast konuogen och lade sin ena band på Georges skuldra. Tyckligtvis,o tortsatte kaptenen, ligger win ära icke i amiralens hand; och ifall någon af