Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1873, sida 3

Född 1751 och under sina studicår tillhörande Westmanlands och Dala nationsförening i Upfala, bestämdes han tidigt af fadren, fom mar admofatfilfal i Bergskollegium, att ingå i detta em: betswerk, men i stället utwecklade fig Hos ynglin: gen en fådan brinnande håg för sjömannayrket, att fadren slutligen måfte medgifwa, att sonen under sina studier äfwen erhöll underwisning uti siöksigswetenskapen af kommendören von Haus: wolff. Emellertid öfwergaf fadren ej fin uriprung: liga plan att utbilda honom til embetsman och för att med ens utsläcka hans håg att plöja den blåa mågen, widtalade han en sin swager, fom war kofferdikapten, att denne skulle på en resa till England såsom kajutwakt medtaga den unge Harald men med uttrycklig tillsägelse, att han på samma gång skulle låta honom slita så ondt, att ynglingen för alltid skulle mista al lust för sjölifivet. Kaptenen, en gammal grym och bister sjöbjörn, fom enligt den tidens wana lät daggen falla ymnigt ombord, uppfylde få bokstafligt den gifna uppmaningen, att Harald Chrifternin för att undgå den råa och skymfliga be: handling hat, erfor ombord, rymde och tog hyra på en engelst hwalfångare Sedan denna reja war slut, följde han en engelsk fregatt på en fryftur till Westindien oh och återkom til Swerige 1769 efter twå års frånwaro. Nu hade han gjort fin första lärospån, erhöll frihet att i afseende på lefnadsyrke följa sin egen böjelse och ingick såsom lärstyrman wid aalerflottan. Sedan han aflagt officersexamen 1771, deltog han i ätskilliga expeditioner både i swensk och engelsk tjenst och gjorde fig få wäl känd genom sin sticklighet, att han snart wäckte uppmärtfamhet hos Gustaf III, hwarför Christiernin, ännu ej fullt 25 år gammal, befoidrades till major mid amiralitetet och kaptenlöjtnant mid galerflottan, en utmärkelse, fom häntydde på egenskaper af omwans ligare art. År 1777 erhöll han permission att träda i utländsk frigstjenft, ingid i Englands mar rin, der han tviftades i tre åt, avancerade til löjtnant och deltog i flerå sjöslag. Efter återkomsten till fädernestandet fommenderades C. att konvoyera alla då utgående, i Öresund liggande swenska köpmansfartyg. Wid detta tillfälle hade han lyckan att ätertaga ett uppbraat swenskt stepp från twenire engelska örlogsmän efter att hafwa levererat dem aktion, den ene efter den andre. För denna bedrift erhöll han af for nungen swärdsorden, hwarjemte Stockholms ffeppas redare öfwerlemnade honotk en hedersskänk såsom bewis på deras tadfamheöt för hans mod och ffidlighet att stydda swensk egendom. 1781 fommenberades C. med en fregatt på dylik expedition, likaså 1782 till Medelhafwet i enahanda syfte, och då mar det fom den händelse timade hwilken utgör hufwudföremälet för denna lilla killdring. Då Christiernin med dubbelfregatten Gripen på hemresan skulle anlöpa Malaga för att der intaga watten, befanns derstädes ett för jamma ändamål inkommet portugjjiskt linieskepp. Sedan def befälhafware förklarat fig behöfwa blott ännu en dag för att komplettera sitt wattenförråd, blef det öfwerenskommet, att först den påföljande dagen skulle swenska fregatten begynna att intaga sitt. På ut: satt dag såndes en af de yngre offiserarne, baron Rajalin med fregattens barfaf till mwattenhemtningastället, hwilket dock ännu befans uptaget af portugiserne. Tmellån desse och de swenske sjömännen upkom först en å ingendera sidan förstådd ordwerling, hwilken snart urartade till handgemäng. När derwid de församlade spanjorerne började taga sina grannars och trosförwanters parti, inskeppade Rajalin sitt manstap och begaf sig på återwäg, men olyckligtwis updrog en matros ur fickan sitt tobafsförråd, hwara hån afbet och trakterade sig med en buss. Under, den aldeles grundlösa förewändning. att swenskarne welat insmugla tobak, bemannades i hast en tulljaki, som förföljde och snart uphann dör tungrodda barkassen. Nu började en högst olika strid: de anfallande woro ordentligt bemwäpnade, de anfallne egde endast åror och båtshakar att förswara sig med. Utgången tycktes ej wara twifwelaktig, men under hetaste tumultet anlände Christiernin själf på återtåg från ett besök i staden. Jnom en handwändning läg hans åttahuggare på andra sidan om tulljakten. Ett derifrän å schefen aflössadt skott sålade, den stjutande kullstörtades ögonblickligen af ett båtshakehugg och mordwapnet eröfrades, hwarefter tulljakten tog till flykten. Guvernören, förgrymmad öfwer denna utgång, öfwersånde nu ett skriftligt tillkännagifwande, att han med embargo belagt den främmande fregatten, hwilken han altså förbjöd att lemna redden. HärARA AarhäfN Pas NA Bs