Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1873, sida 2

Från Bartholomalnattens tider. Historisk roman af Prosper MErime (Forts. från n:r 84) Alldeles.? Ni har orätt, fullkomligt orätt, sennor Bernhardo, jag heter donna Maria . . . donna Maria de . . . ja, jag skall sedan säga er resten af mitt namn. Jag är en dame från Barcelona. Min fader, som bevakar mig strängt, har nu en tid varit ute på resor och jag begagnar mig af hans frånvaro för att roa mig och se hofvet i Paris. Hvad den der Turgis angår, så beder jag er låta bli att tala om henne; hennes namn är mig förhatligt; hon är den afskyvärdaste kvinna vid hofvet. Ni vet för öfrigt helt säkert på hvad sätt hon blifvit enka.? aMan har berättat mig något derom.Nåväl, tala! Hvad har man sagt er? Att hon, då hon öfverraskade sin man under en mycket öm tete-å-te med sin kammarjungfra, gripit en dolk och rispat honom litet för hårdt dermed. Den stackars mannen dog deraf inom en månad. Synus icke denna handling . . . förfärlig 27 Jag måste tillstå att jag ursäktar den. Man säger, att hon älskade sin man, och jag har aktning för svartsjukan. ?Ni talar så derför att ni tror er stå framför grefvionan af Turgis; men jag vet att ni föraktar henne i ert hjerta. Det låg i tonen, hvarmed detta yttrades, nå