Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1873, sida 2

Vill vi vara nog hårdhjertad att redan lemna mig?? ?Det är nödvändigt, men vi återse hvarandra inom kort.? aVi återse hvarandra; men kom dock ihåg, kära grefvinna, att jag ej sett er.Ni med er grefvinna! Ni är dock när allt kommer omkring blott ett stort barn! Jag är donna Maria, och när vi blott få ljus skall ni nog få se att jag ej är den ni tror. Åt hvilken sida är dörren? skall jag ropa på någon? ?Nej, låt mig komma ned: Bernhardo; jag känner till detta rum och vet hvar jag skall finna ett elddon.? Akta er att trampa på glasskärforna; oi slog flera glas i stycken. 6CJa, låt mig blott komma lös och rör er ej ur fläcken!ld Adios, querido Bernhardo! Dörren öppnades och stängdes strax igen. Ett långt och högljudt skratt hördes der utanför; Mergy förstod att hans eröfriug undsluppit honom. Han gjorde ett försök att förfölja henne, men i mörkret törnade han emot möblerna och snodde ia sig i de långa gardinerna, utan att finna dörren. Plösligen gick denna upp och någon trädde in med en blindlykta i handen. Mergy grep strax den inträdande i sina armar. KHa, nu har jag er, ut skall icke mer undslippa migos, ropade han och omfamnade henne ömt. Låt mig vara, herr de Mergys, sade en grof röst. År det skick att klämma folk på det der viset. (Forts.)