Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1873, sida 2

?Jag tror ej på frölldomen.? alcke heller på trollkarlar? ?Nej; men jag tror en smula på trollkvinnor. KHör nu; gif mig den der reliken, sa skall jag kanhända taga af mig min mask. Nu är det madame de Turgiss röst.? För sista gångeu; vill ni gifva mig reliken eller ej?) ?Jag skall gifva er den tillbaka, om ni tager af er masken. ?Åh, ni tröttar ut mig med er Turgis; älska henne så mycket ni behagar, det kan vara mig alldeles detsamma.? Hon vände sig om i länstolen, som om hon varit förnärmad. Atlasen, som täckte hennes barm, häfde sig våldsamt. Hon teg nägra ögonblick, derpå vände hon sig plösligen mot Mergy och sade i spotsk ton: Vala me dios! M. V. no es caballero, es un monger . Med ett slag af sin knutna hand välte hon omkull vaxljusen, som brunno på borden, och hälften ar flaskorna och glasen. Ljusen släcktes ögonblickligen. I samma ögoublick ryckte bon masken af sig. I det svartaste mörker kände Mergy en glödande mun, som sökte hans, och två armar som häftigt tryckte honom. Kap. 15. Alla kattor äro grå i mörker. Uret i en närliggande kyrka slog fyra, ?År det möjligt! Klockan är fyra! Jag hinner koappast hem före dager. Gud förlåte mig! Ni är ej riddare utan munk,