Från Bartholomicinattens tider. Historisk roman af Prosper Möerimåee (Forts. från n:r 83.) Mergy reste sig genast och böjde ett knä för henne, Damen gjorde ett steg fram emot honom och sade med mjuk stämma: Dios os guarde, caballero. Sca V. M. el bien veuido.? Mergy gjorde en rörelse af öfverraskning. allabla V. M. espannol? Mergy talade icke spanska och han förstod det kunappast. Damen tycktes blifva förargad deröfver. Hon lät föra sig till en af länstolarne, der hon satte sig, i det hon tecknade åt Mergy att taga plats i den andra. Derefter började hon tala franska, men med en främmande accent, som stundom var mycket skarp, nästan öfverdrifven, tycktes det, stundom knappast märktes, kMin herre, er stora tapperhet har kommit mig att glömma vårt köns vanliga tillbakadragenhet; jag har velat se en verklig kavaljer, och jag fianer honom sådan som ryktet i allmänhet omtalar honom. Mergy rodnade och bugade sig djupt. ?Vill ni vara nog grym, min dame, att behålla denna mask på, hvilken lik en missundsam sky döljer soleds strålar för mig?? (Han hade läst Gud bevare er, min herre! Var välkommen. Talar ni spanska?