år, Hon suckade och den unge mannen for tillsammans. ?Denna herrliga figur, denna hand, som ni förgäfves sökte dölja för mig, allt är ju bevis på er ungdom.? Det låg onekligen mera galanteri än öfvertygelse i dessa ord. ÅAck ly Mergy började käona sig något orolig. ?För er män är kärleken icke nog. I viljen tillika hafva skönhet. Hoa suckade än en gång. kFör Guds skull låt mig taga af er masken lo Nej, Nej! Hon stötte honom bäftigt tillbaka. Kom ihåg ert löfte! Derpå tillade hon i en muntrare ton: JJag skulle våga allt för mycket genom att taga af masken. Det fröjdar mig att se er vid mina fötter, och om jag nu tillfälligtvis hvarken vore ung eller vacker, åtminstone efter er uppfattning af saken, skulle ni kanhända lemna mig ensam kvar här. ?Visa mig blott denna lilla hand. Hon drog af en parfymerad handske och räckte honom en snöhvit hand. Jag känner denna handho ropade han; det finnes blott en sådan hand i Paris. Verkligen? Och hvem tillhör då denna hand ?? ?En . . . grefviona. Hvilken grefvirna?? åGrefvinnan af Turgis.o KAha jag vet hvad ni vill säga. Denna Turgis har vackra händer, tack vare hennes parfymörs mandelkli. Men jag smickrar mig