Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1873, sida 2

Låt gå då; men man skall endast göra narr af mig derför. . aMen detta är icke allt. Du skall dessutom äta en stark middad, åtminstone ett par åkerhöns och åtskilliga tuppkamspastejer, för att i afton kunna göra heder åt familjen Mergy.v Bernhard drog sig tillbaka till sitt rum, der han fördref tiden med att kläda sig, kamma och krusa hår och skägg, parfymera sig och slatligen att studera de granna tal, som han ämnade hålla till den sköna okända. Jag öfverlåter åt läsaren att gissa, om han punktligt infann sig vid mötet. Han hade spatserat omkring i kyrkan mer än en halftimme. Han hade allaredan tre gånger räknat vaxljusen, pelarne och motivtaflorna, då en gammal kviona omsorgsfullt insvept i en bron kappa fattade honom vid handen och förde honom ut på gatan, utan att säga ett ord. Beständigt iakttagande samma tystnad, förde hon honom på åtskilliga krokvägar in på en mycket trång och som det tycktes obebodd gata. Hon stannade ianerst i utspråoget framför en liten spetsbågig, mycket låg dörr, hvilken hon öppnade medelst en nyckel, som hon drog upp ur sin ficka. Hon trädde först in och Mergy följde henne; hållande fast i hennes kappa för att finna väg i mörkret. Då han kommit väl in hörde han ofantliga riglar skjutas för bakom sig. Hans ledsagerska underrättade honom derpå helt sakta om, att han var vid början af en trappa, och han hade tjugosju trappsteg att gå uppför. Trappan var mycket smal, och han var mer än en gång nära att snafva på de nötta och ojemna stegen. Sedan slutligen de