Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1873, sida 2

tjugosju trappstegen, hvilka slutade med en liten afsats. voro tillryggalagda, öppnade den gamla kvinnan en dörr, och Mergy bländades för ett ögonblics af det starka ljussken, som strömmade emot honom. Han trädde nu in i ett rum, som var inredt med vida större prakt än husets yttre antydde. Väggarne voro klädda med blommiga tapeter, som visserligen voro en smula urblekta, men dock alldeles fria från dam. Midt i rummet stod ett bord, upplyst af två röda vaxfacklor och betäckt med en mängd frukter och konfektyrer på silfverfat samt flaconer af kristall fyllda med olika vinsorter. Två stora länstolar på hvar sin sida om bordet tycktes vänta på gästerna, I en alkov till hälften tillsluten af sidengardiner syutes en praktfull säng med karmosiurördt atlastäcke, och flera rökelser utbredde en vällustig doft i rummet. Den gamla tog af sig sin kappa, och Mergy igenkände genast öfverbringerskan af brefvet från förmigdagen. äHeliga juogfru! ropade hon, då hon fick ögonen på Mergys värja och pistoler, tror ni kanhände att ni skall hugga kämpar och jättar i stycken? Nej, min vackre kavaljer, här kommer det ej an på att kunna utdela väldiga hugg med värjan.v aDet vill jag också helst trov, svarade Mergy; men det vore ju möjligt att några bröder eller en vredgad äkta man komme och störde vår tåte-å-tete, och jag har derför blott sörjt för att jag skall kunna kasta sand i ögonen på dem.? Något sådant behöfver ni ej vara rädd för