Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1873, sida 3

hade först slagit L. i ansigtet twänne gånger med knutna handen och derefter tagit hämtaren och fla: git L. i hufwudet få att bloden börjat rinna. Hanna L. började då ropa på hjelp och bad vitnet hjelpa fig, hwilket han gjorde och förde henne ut på gatan. Brita Wedin gjorde ungefär samma berättelse utom det att hon påstod att Solbergskan först flagit L. ett eller twå flag med flata händ. Sjöman Ostar Lögdberg hade från gatan hört top på hjelp då han hoppat öfwer planket och fann Hanna L. liggande i sandeu på gården starkt blös dande ur det erhållna fåret. Hade då sparkat upp porten och skickat efter polis samt hjelpte dn slagna ut derifrån och torkade af henne blodet. Ansåg det wara omöjligt att fåret war tilldelat med häm: taren, förr med knif, trodde att om hämtaren be agnats och den på densamma warande bucklan sale ha upkommit genom slaget så skulle kvinnan ha dödt. Det fjerde vitnet, bonden Hans E. Hansson, hade endast sett att Hanna Lindström blödt ur det omtalta fåret och wiste ingenting för öfrigt. Aklagaren begärde upskof med målet för widare bewisnings förebringande samt att den tilltalade fortfarande skulle hållas häktad till dess det kunde wisa fig hwilka följder wåldet kunde ha å Lind: ström, som nu låg till sängs i sårfeber. Enkan Solberg begärde derimot att bli stäld på fri fot då hon är husegarinna oc) bofast på platsen. Rätten biföll Henna hennes begäran och upskjöt målet till den 21 d:s, då S. mid hämtningspåföljd ifall inställa fig. Då enkan Solberg afträdt fick vitnet Eklund gå öfwer på de anklagades sida oh poliskommissarien begärde att magistraten skulle förftändiga Eklund att lemna staden då denne ej här war skrifwen och ej heller hade någon bestämd bostad utan hufmudsakligast uppehöll fig hos Solbergs och andra dy: lika ställen. Eklund förnekade att ha sitt tillhåll hos Solbergs och berättade att han under flera år arbetat hos Heffners och i wår hos Wessens och Genbergs, hos hwilka sistnämnda han fysjelfatt fig med pålning och nu sist håde Han fitt ar bete å ett fartyg hos Heffners. Som Eklund ej betalt honom förut ådömde böter få fick han träda i häfte för att afsändas till sellfängelset att dessa aftjena och åtwarnades att ej sedermera Hit återwända.