Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1873, sida 2

men fick der veta, att hon helt kort efter Comminges död afrest till ett af sina gods några mil från Paris. Om man skulle tro onda tungor, hade sorgen öfver den mans död, hvilken var hennes tillbedjare, tvingat henne att söka en tillflyktsort, der hon kunde vara ensam med sin saknad. En morgon, medan kaptenen utsträckt på sin soffa läste Pantagruels rysliga lefverne,? och medan bans broder tog lektion i guitarrspelning för signore Uberto Vinibella, kom en tjenare in och anmälde för Bernhard, att en gammal kvinna stod nere i bottenvåningen och önskade tala med honom. Han gick strax ned och mottog af en gammal gummas skrynkliga händer — det var hvarken Martha eller Camilla — ett bref, som utbredde en ljuf doft. Det var försegladt med ett guldsnöre och ett stort sigill af grönt vax, på hvilket man i stället för sköldemärke blott såg en amor med fingret på munnen samt följande kastilianska devis: Call ad. Han öppnade det och fann blott en enda rad på spanska, hvilken han efter någon svårighet lyckades uttyda: Esta noche, una dama espera a V.M. F ?Hvem har gifvit er detta bref?? frågade han den gamla. 7En dame? Hvad heter hon?? äDet vet jag ej. Efter hvad hon säger är hon spanska. Tig som muren! En dame väntar er i afton,