yngre slägte omkring eder, så bedjen framför alt Gud om underwisning i hemligheten af huru föräldrar skola funna giswa sina barn mera godt än de själfwa ega. Iy det är den rätta föräldtakärlekens längtan. Gören dem på en gång till Guds barn och till fosterlandets rätta föner oc döttrar! Sätten tidigt deras hjärta i brand med berättelfer om flydda dagars ådlaste män oc kvinnor; ty det ligger en stor sanning i engelsmannen Helps ord: De hjälteexempel, fom förflutna dagar hafwa att framwisa, äro till stor Hel orsak til hwarje nytt slägtes mod; och män gå oförskräckt fram till de farligaste företag, winkade framåt af skuggorna af de tappre, fom warit. Och är det Guds wilja, att I skolen hinna människolifwets yttersta gräns, få beder och önskar jag innerligen att på eder måtte funna tillämpas Salomos sköna tankegång: ÅGrå bår äro en hederskrona, den på rättfärdighetens wäg funnen warder. Måtten J warda lyckligare med hwarje dag och i de sista dagarne smaka fame wetets frid och ett odödligt hopp! Ä Härmed har jag talat till punkt i Östergötland. Jag wälsignar den tid, som warit; ty jag har lärt mycket för min egen del medan jag underwisat andra. Främst will jag tacka alla dem, som haft nit och kärlek och sträfwan för folkhögskolan. Måtte de sammansluta sig än fastare till fromma för den goda saken; ty skolan måste och skall hafwa frame gång, om hwar och en, som kan det, ej skyr att draga sitt strå till stacken! Dernäst tackar jag alla dem, fom med mwänffap omfattat mig och mitt hus. Jag fer många fring mig, men jag eger flera i Dals härad, der jag tillbragt sju åttondelar af min arbetstid i länet, och til hwars solk jag fänner mig bunden af band, fom aldrig funna brisa! — Fyra år har jag brutit mitt bröd i Öftergötland. Många gånger har detta bröd mwarit faltadt af bekymrens och orons tårar; men det wärsta fö ret är i portgången, och det är min warma önskan och mitt fasta hopp, att en fommande föreftåndare må få arbeta under tryggheten af en upgörelfe, jom ej är ftadd på blott ett och ett år. Då ffall skolan bättre funna fylla fin upgift än detta warit möjligt under min tid oh med mina krafter. Ingen af eder, mina åhörare, mäter djupet af den kärlek, med hwilken jag älskat Östergötlands folfhögskola. Men jag ser klart, att denna anstalt måste skakas, för att få nytt lif. OM jag får offra min kärlek för min plikt. Den gretiska fornålderns störste silosof har sagt att merlden är Guds bref tl människorna. Då nu jag och folkhögskolans lärjungar gå att läsa en ny och ofänd fida i det brefwet, wänder jag mig till slut i skilsmessans stund af hela mitt hjärtas maning ännu en gång tillbaka och uttalar öfwer Östergötlands follhögskolas framtid och öfwer mina innerligt älskade lärjungars kommande dagar Guds wälsignelse.