Från Bartholomwinattens tider. Historisk roman Prosper Mrimso (Forts. från n:r 79.) våå kan ni också vara helt lugn, ty då har er dröm endast en mycket glädjande betydelse. Gud gifve att det vore så väl; men han visade sig för mig alldeles blodig och i sin svepning.o I det hon yttrade detta vände hon hufvudet om och fick se Mergy, som stod vid en af ingångarne till löfsalen. Öfverraskniagen aftvang henne ett så genomträngande skri, att Mergy sjelf blef bestört deröfver. Autingen med afsigt eller af ovarsamhet slog den gamla nu omkull fyrfatet, hvarvid den skarpa lågan sköt upp mot himlen öfver lindarnes toppar och för några ögonblick alldeles bländade Mergy. Båda kvinnorna hade ögonblickligen smugit sig ut genom den motsatta utgången, och så snart Mergy åter kunde urskilja något gaf han sig till att förfölja dem; men genast i början var ban nära att falla öfver något, hvari han trasslade in sina ben. Han upptäckte då att det var den värja, hvilken han hade att tacka för sitt tillfrisknande. — Han förlorade ingen tid med att kasta den undan och fortsätta sin väg, men då han ändtligen kommit ut på en bred och jetan gång i trädgården och ansåg att ingenting mer kunde bindra honom att hinna flyktingarne, hörde han porten åt gatan smällas