missionen, kyrkans förhållande till urkyrkan, möj ligheten af en sinnesförändring hos en männiffa innan hennes pånyttfödelse, kolpotörswerksamheten och nykterhetsföreningar. Dessimellan åhördes morgonböner predikningar och bibelförklaringar. Resande. Söndagenisses förläggare och fidlige krylograf, hr G. Wahlbom, besötte i går ftaden på genomresa till hernösand och Ångermanelfwen. Teater. Buffan de hundra jungfrurna, fom gafs i går, hade lockat en talrik allmänhet och falongen war nästan öfwerfyld. J texten hafwa tre författare del och det är ej utan, att ju den gamla satsen bekräftas: ju flere kockar, dess samre soppa. Musiken af Lecocq war lätt, lekande och melodiös samt wann äfwen publikens odelade erkännande. I synnerhet anslående woro en i första akten förekommande duett, andra aktens final och en ifamma akt förekommande wals. Upsättningen war wårdad, ja praktfull och ut: förandet på alla händer förtjenstfullt och berömwärdt. Fru de Wahls tjusande fång och aparition, fröken Pauls af lif och glädje fprittande spel, hrr Bergströms, Engströms, Warbergs od) Nord: bergs utomordentligt roande utförande af deras oftast genomlöjliga roler, alt bidrar att göra ett angenämnt intryck på allmänheten. Af innehafwarne af mindre roler böra nämnas hrr Nilsson och Brundin för deras omsorgsfulla maskering och hr Sjögren, hwilken såsom kapten Thomson up: trädde mera okonstladt och naturligt än han förut wisat fig wara i ständ till, samt sasom en af de engelske kolonisterna gaf en utsbkt lyckad karikatyr af en sådan der engelsk humlestör, fom frans: männen älska att fe på scenen och i fina romaner. Fru de Wahl och fröken Paul inropades. — Då mi ej hade tillfälle att öfwerwara sistlidne tisdags föreftällning, göra wi of ett nöje meddela följande upsats deg angående och hwilken wi erhöllo redan till förra numret. Oaktadt den förskrifwer fig från en werklig kännare, hwars omdöme förtjenar alt beaktande, förbehälla wi of dock rättighet att ännu ej anses hafwa gjort hans dom till wår egen. Wår teaterälskare skrifwer som följer: Ehuru den dramatiska tidsbild, som benämnd -Kommunisterna upfördes i tisdags, wisserligen ej kan sägas intaga någon framstående plats inom wår inhemska dramatiska litteratur, eger den doc ett så stort wärde, i synnerhet om i betraktande tages def egenskap att wara den ofända författa rens förstlingsarbete, att allmänheten fänner fig tadsam mot hrr teaterdirektörer för def uptagande på repertoiren till wäl behöflig omwexling med Tsing la la genren. Planläggningen synes wara lycklig oh handlingen går raskt undan; men samtalet (dialogen) torde wara öfwerflödigt utdraget. Hwad urfprung: heten beträffar synes of, fom förf. skulle låtit wäl mycket påwerka fig af t. er. det ej längesedan utgifna arbetet Jnternationales Hiftoria eller af Sonfonen, roman af förf. till Positivspelarens jon; ty hwilken likhet funnes ej mellan Enockson och Frits Paulson samt mellan Dryge och Artur Grattman. Om utförandet fan sägas mycket godt, glädjande fom det war att finna det fällftapet är längt ifrån främmande på ett område, fom få midt fri jer fig från den s. k. glada stylen. Herr Pettersson spelade pere noble med mette lig noblesse. Herr Bergström war en oförliknelig kommunist och belönades för sitt ypperliga spel med lifliga handklappningar och strattsalfwor. Herr Michal gjorde wackra bemödanden att framskälla Enocksons, ingalunda lätta om ock tacksamma rol och lyckades delwis rätt bra samt skulle lyckats ännu bättre, om han t. er. i 2 akten låt min och — ———————