Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1873, sida 2

Från Bartholomqinattens tider. Historisk roman Prosper Uerimse . (Forts. från n:r 78.) )Nåå, Camilla?, sade den beslöjade damen med dämpad röst, har är bättre, säger du? aNågot bättre, madamev, svarade den gamla, atack vare vår konst. I alla fall har det varit svårt för mig att uträtta något med dessa lappar och så litet blod som det är på dessa omslag. cOch hvad säger mäster Ambroise Pare 27. aHan är en stympare, och det kan just vara detsamma hvad han säger. Jag försäkrar er att såret är djupt, farligt, förfärligt, och att han blott kan komma sig genom trolldoms-och sympati-kurer; men man måste ständigt offra till luftens och jordens andar . . . och för att offra behöfves .. Damen förstod henne genast. ?I fall han tillfriskaars, sade hon, askall du få dubbelt så mycket, som jag nu gifvit dig. ?Haf ni blott godt hopp och lita på mig.? 7Gud, Camilla, om han un skulle dö! KVar endast lugn; andarne äro milda, stjernorna beskydda oss; och det sista offret till den svarte har gjort oss till goda vänner med den andre. Här medför jag nu det som jag haft så stort besvär att skaffa mig. Jag har måst köpa det af en af de vaktsoldater, som plandrade liket.? on rr