Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1873, sida 3

assessorer, favoriserade militärer, säwäl i fom utom fjenft, utftyras med högre titulatur än dem mertligen tillhör eller tillhört, för att icke tala om nya swärmat af Höffekreterare, hofkamrerare, hofjunkare, kammarjunkare, m. m., m. m., ända ned till den senast upfunna grannlåten h. m:t drottningens hofleverantörska af Eau be Eologne. OM är ide Å2 med det öfwer Hand tagande ordens: wäsendet enahanda? Borde icke bade prester och biskopar blygas att styra ut fig med stjernor och Erafe kyr: orde man icke lägga på hjertat Gal. Derföre, männe wi icke omsider borde begynna ropa, såsom i Skotland: Bort med desfa biffopat, som förderfwa goda seder (moralen) i wärt land! J Skotland äro nämligen biskopar, efter mänga swära strider, länge sedan afskaffade Och om det ej genast will gå, och om wi ej strax kunna bli af med dem, må man låta dem wäljas af folket sjelft, aldeles säsom lekmän i dessa dagar hos of wälja ombud til kyrkomötet, nämligen genom elektorer; dock få att äswen presterna må utse sina elektorer, Drvilfa sedan deltaga gemensamt med lekmännens elektorer i biskopswalek Så är ju, med den werldsliga öfwerhetens medgifwande, sedan twänne år förhållandet inom den biskopligt protestantiska kyrkan i Frland, fedan kyrkan och staten der åtskildes, tionden indrogs och kyrkan aranterades besittningen af fin öfriga egendom, famt kyrkomötet (med dubbla antalet lekmän mot prester) blef denna kyrkas öfwersta och själfständiga myndighet, i alla andliga frågor, underkastande Å härwid allena kyrkans egen herre och konung. 2 — —