wen skolrädsordförande och att katekesen och bibliskan taga brorslotten af underwisningstiden. Vid Bruckenderg i Sölefien ligger, 2,430 fot högt på Reisengebirge, en liten kyrka fom fått wid sjön Wange i Walders i Norge till år 1841, då hon köptes af professor Dahl i Dresden för preussiske konungens räkning och betaldes med 320 rdr rmt. Öfwer Bergen fördes hon til Berlin och då inwånarne i Bräckenberg, den högst be lägna by i Sdlesien, woro i stort behof af en kyrka blef hon, efter en grundlig förbättring uprest derstädes och inwigd år 1844. (e. Jönk. D.) Hvilken tidvinst medför telegrafen! Sk gan finnes beswarad i tidskriften Ausland medelst följande, af M. W. Huber upställda beräkning: År 1871 pasferade 33,000 telegram de europeiskindiska linierna. Om man antar 45 dagar som medeltalsberäkning för den tid, ett bref behöfwer för att hinna från Europa till Indien, Australien eller Kina (en siffra, fom snarare står under än öfwer werkligheten), under det ett telegram på högst twå dagar anländer til fin bestämmelseort, få gif: wer bhwarje fådant en tidswinst af 43 dagar, oh följaktligen inbefpara de 33,000 telegrammen under ett år — 40 århundraden! Om samma beräkning anwändes på de 240,000 telegram, fom ärligen fara ästad genom kablarne i Atlantiska hafwet, up: stär en besparing af 65 ärhundraden. Sålunda minnes genom dessa telegrafer, sådana de nu äro, hwarje år en tidsbesparing af mer än 10,000 år, och tid är pengar. i Doktor Gödeckes föredrag wid afslutandet 30 april af läseäret i Östergötlands folkhögskola på Lunnewad: (Fortf.) Men, för att återgå til Adam Smith: Hela detta kristendomens och civilisationens längwariga arbete på jorden och hela det bestående systemet af läroanstalter och lärarekrafter ansäg denne fnillrike man wisserligen nyttigt, ja nödwändigt, men han hade ändock ide fått ögat öppet för def rent produktiva betydelse. Det låg hos honom altid ett underskattande af det, fom ej war rent jordiskt, och derför funde han aldrig fult inse betydelsen af samwerkan mellan andligt och lekamligt arbete. Det stod mellan dessa twå riktningar af den menflliga fliten en gapande klyfta öppen. Derför war hans tankegång ingalunda egnad hwarken att locka kunskapens män in i yrkena eller att mana yrkena att draga till fig insigter och större andliga fraf: ter. Sålunda war MWdam Smith ej heller den rätte mannen att lösa frågan om jordbrukets förhållande til de twå stora hufwudriktningarne i arbetet. Det är derföre helt och hållet förhålandenas fria utweckling, som — trots Adam Smith — bragt naturwetenskaperna på dit mest ftorartade sätt i förbund med industrien samt öfwerhuf: wud stält kunskap samt högre fjälslif och bildning fåfom ett eftersträfwanswärdt mål för innehafwatne af alla slags yrken, nätingar och rörelsegrenar. Men det är synnerhet städerna, som kommit till klarhet i detta, landsbygden famlar ännu mycket i mörkret om sitt eget bästa och en ny tids mors gon bar blott börjats för jordbruket, då andra näringar redan tydas hunnit till middagshöjden. Jordbuket står dock i fig sjelft på intet wis i någon QÖ Twärtom! Det är utan all fråga det allsidigaste af alla yrken och har derför behof af alla menniskans både andliga och lekamliga krafters jemnwigt och samarbete. Men skälet, hwarför jordbrukarne ej sjelfwa insett fitt behof af de andliga krafternas werksamhet och hjelp, är twifwelsutan, att naturens medwerkan til produktionen mera sjelfwilligt kommer menniskan till mötes i jordbruket än i andra näringar. Jordbruket är onekligen ett yrke, som, äfwen skött planlöst oh utan insigt od förändring, fan, jag säger icke komma till en wiss höjd men wäl till en afkastning, som är lockande för hwar och en, hwars själ är för maklig att wilja underkasta sig den större tankeansträngning, fom owilkorligen fräfwes i andra yrken, och utan hwilken besja kull alldeles gå under. Men ehuru jordbruket sälunda har fått den Få en gång sköna och farliga gäfwan af naturens synnerligt stora och friwilligt skänkta hjelp, följer deraf ingalunda, att ej jordbruket skulle funka lyftas till något mycket högre, än det hiand menige man är, derigenom, att dess idkare ej nöjdes med hwad de nu få utan synnerlig själsansträngning utan, såsom andra yrkesidkare; rustade fig i ung: domen med en helt annan underwisning än hits tills och ginge till werket, fullt och fast beslutne, att med alla kunskapens oh kkokhetens oh tan: kens wapen kämpa med naturen för att aftmin: ga henne något mer, än hon ger äfwen åt den på det andliga området lataste. Det är otwifmelaftigt, att detta ej blott kunde ske, utan af det äfwen skall ske. Men då blir det octfå flut på den tid då bondens son kan nöja fig med att endaft lära jordbrukets kroppsarbete och att endast hålla fig til den fäderneärfda erfarenheter. Dernå fan wara aktningsbjudande oh nödwändig, men bör ide ställas i männen för eller förkwäfwa de ungen