Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1873, sida 2

ttadgård, i hvars midt huset var beläget. Han kastade en kappa öfver skuldrorna och skulle just lemna rummet, då han märkte att dörren utifrån var stängd i lås. Han tänkte att det möjligen blott var ett misstag af den gamla som passade upp honom, och då hon hade sitt rum i en annan del af byggnaden och vid denna tid af dyguet utan tvifvel låg i sin djopaste sömn, ansåg han det alldeles gagnlöst att ropa på hennes För öfrigt låg hans fönster icke synnerligen högt från maraen; och då en ny trädgårdssäng nyligen blifvit uppgräfd der utanför, blef språnget äfven härigenom mindre äfventyrligt. Det var för honom blott ett ögonblicks verk att komma ned i trädgården. Det var mulet; ingeu stjerna syntes, och de sparsamma viudstötarne foro tid efter annan genom den tunga, kvalmiga luften. Klockan var omkring två på morgonen och den djupaste stillhet herskade randt omkring. Mergy promenerade en stuud fram och åter försänkt i sina drömmar. Dessa blefvo afbrutna genom ett slag på porten utåt gatan, Det var ett svagt, likasom hemlighetstullt slag med portklappen, och den som bultade tycktes göra räkning på att någon skulle stå innanför och vänta, färdig att öppna på gifvet tecken. Ett besök på denna tid och i ett så afsides hus hade någonting öfverraskande med sig. Mergy höll sig orörlig på en mörk punkt af trädgården, hvarifrån han kunde observera alt utan att sjelf blifva sedd. En kvinna; som ej kunde vara någon annan än den gamla, kom genast ut or huset med en blindlykta i handen; hon öppnade och någon trädde in alldeles in