Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1873, sida 2

— — ———— —— — — svept i en svart kappa och med djupt neddragen kapuschong. Berohards nyfikenhet s:egrades till det yttersta. Längden och — så vidt han kunde se det — kläderna antydde, att den inträdande var eu kvinna. Den gamla helsade henne med alla tecken till en djup vördnad, medan den andra knappast besvarade det med en nick. Deremot stack hon något i hand på henne, hvilket hon tyektes mottaga med stor glädje. Af en tydlig metallklang och den skyndsamhet, hvarmed den gamla böjde sig ned för att leta på marken, kunde Mergy sluta till att det mäste hafva varit penningar. Båda kvinnorna togo vägen nedåt trädgården och den gamla gömde sin lykta. I det miosta hörnet af densamma fanns ett slags löfsal bildad af lindar, planteflor. rade i rundel, och hvilka slöto sig till en tät bäck af avenbok, som godt kunde göra tjenst i stället för en mur. Två ingångar förde dit in och i midten stod ett litet stenborl. De båda kvinnorna gingo in der. Mergy höll tillbaka sin andedrägt, följde efter dem på tåspetsarne och ställde sig i skydd af bäcken så, att han tydligt kunde höra och se, för så vidt som det svaga ljus; hvilket upplyste deuna scen, tillät det. Den gamla tände eld på något, som genast flammade upp i ett fyrfat midt på bordet och som spridde ett blekt, blåaktigt skimmer. Derefter släckte hon sin lyckta, så att Mergy vid det ovissa ljusskenet knappast skulle kunnat urskilja den främmandes anletsdrag äfven om de ej varit dolda af kapuschongen och ett tätt Han hade ingen svårighet att igenkänna