Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1873, sida 2

PMen, herr de Mergy, ni glömmer ju er dolk, Gå då ej och kasta bort den.? Han torkade den på den dödes linne och skyndade sedan efter för att upphinna den unge duellanten. ?Trösta er, käre vän?; sade han i det han gick ned i båten. Gör för all del ej några sådana der ömkliga miner. Tro ni mig; i stället för att beklaga er skall ni gå åstad och genast besöka er älskariuna och sköta affärerna så väl, att mi om ett år kan skänka staten en ny liten medborgare, till ersättniog för den som ni nu beröfvat densamma. På detta sätt förlorar verlden ingenting. Hej båtsman, sträck ut på årorna, om du vill förtjena dig en pistol. Men se, der kommer folk med hillebarder. Det är herrarne af stadsvakten, som komma borta från Nesletornet, och med dem vilja vi ej hafva något att göra. Kap. 12. Hvit magi. Dessa med hillebarder beväpnade män voro soldater af vakten, hvaraf en afdelning alltid höll sig i närhetenen af Klerkängen, för att hinna lägga sig emellan de stridigheter, som vanligen afgjordes på denna för alla dueiler klassiska mark. I vauliga fall ryckte de endast ytterst långsamt framåt, så att de kommo tiil platsen först när alt var förbi. Deras försök att åvägabringa fred blefvo stundom också mycket illa upptagna, och mer än en gång hade man sett oförsonliga fiender afbryta en kamp på lif och död för att i all sköns endrägt hugga in på soldaterna, som försökte skilja dem åt. Derför inskränkte sig denna vakts åtgärder vanligen till att hjelpa de sårade och bära