SV Må RAA !414 AA OR I. dl DAR LAGAS vy VOR på Lunnewad: (Fortf.) Men merkantilsystemet war för ytterligt att funna beftå i längden. I fitt eget hemland börs jade det redan att undergräfwas genom Ludwig 15:s lifmedikus Ouesnay, oh med Ludwig 16:3 minister Turgot gjorde fig en helt annan och mots fött tankegång gällande. Förfäktarne af denna nya lära kallas fysiokrater och ställa jordbruket uns efär lika mycket för högt som merkantilisterna tälde det för lägt. Fysiokraterna påpekade myc: fet riktigt, att det är utv naturen, fom all rikedom, genom menniskans flit och arbete, kommer. Felet är blott, att de fattade begreppet naturen för trångt. De indelade menniskorna efter deras os lika arbetens art Uti twå klasser, nämligen pros duktive (de fom frambringa någonting och derigegenom gagna) och sterila (de fom intet frambrina od) fom derigenom bli onyttiga). Men til den hrsia klassen täknade de endast jordbrukarne oh de få öfriga slags arbetare e(gruffolk, fiskare o. s. w.), hwilkas werksamhet uteslutande går ut på att frambringa säd ur jorden eller andra råwaror utur naturens öfriga områden. Denna ffola lyfta de wisserligeu jordbruket ur det oförtjenta mig förhållande, hwari det räkat; men det förfor få mycket orättwisare möt andra flag af werksamhet. Som mi ide liksom kreaturen finna behag uti att spisa säden, fådan densamma lemnas of af naturens hand, måste mi wäl medgifwa, att både den som mal och den som bakar äro nödwändiga och fåledes gagnatide arbetare OM fom wi hwarken funna plöja jorden eller hafwet med den oförarbetade jernmalmen, måste wi wäl erkänna, att alla de otaliga arbeten, hwilka steg för steg förwandla grufwans malmstycken till er ändamålsenlig plog: bill eller till ett ståtligt ångskepp, också äro nödwändiga och således gagnande arbeten. Men alt detta förnekade fysiokraterna. De höllo få förblindadt fast mid sjelfwa råwarorna fåfom natus rens egentliga gafwor, att de förbisägo, huru nas turen genom fina kemiska oh mekaniska krafter hjelper oh tjenar menniskan fullt ut lika mycket i andra yrken fom i jordbruket. Angan, fom frams drifwer lokomotivet, wattenfallet, hwars kraft Hål: ler en hel fabrik i rörelse, eller elektriciteten, som blixtsnabbt sänder menniskotankens bud ut kring jorden, äro de icke naturkrafter, hwilka äro bäde nyttiga, nödwändiga och menniskan fullt ut få uns derdåniga som åkerjorden? Jo, förwiso. Föga rättwist torde det då wara att kalla jordbruket ens samt det produktiva yrket, men alla de andra Lö: nade, emedan deras innehafware mäste hälla fig till jordens frukt för att funna lefwa. Jordbrus karen kan ju dock aldrig blifwa fig sjelf nog, om han än aldrig så gerna wille: han behöfwer de andra yrkenas alstet fäsom dessas innehafware ber höfwa hans. — Men att det andliga arbetet, mätt efter denna måttstock, skulle blifwa det sämsta af alla, det är tydligt. Och att jordbruket, fom för: ut warit för lågt för den kunskapsrike, nu i en hast blef för högt för honom, är ej annat än naturligt. Men efter fysiokraternas förwillelser inkom ges nom Skotten Adam Smith för omkring ett hundrade år sedan ett alldeles nytt uppslag i ftatsås hushällningen. Han uttalade för första gången den sanningen, att rifedom beståt i alla ting, fom tjena att uppfylla menskliga behof och önskningar, oh han nedslog derigenom få wäl merfantilifternas om råämnena sison wälständets egentliga kärna. Uti många snillrika och skarpsinniga ut: talanden gendrifwer han widare en mängd för: wända åsigter, fon ledt fitt upphof från någondera af ofwan omnämnda skefwa läror: Adam Smith bibehöll fysiokraternas indelning af menniskorna och samhällsklasserna uti produktiva oh improduktiva, uti frambringande och ide fram: bringande. Han räknade till det förra slaget ala dem, hwilkas arbete tager form Uti ett yttre, ftoppsligt föremål, som fan fäljas och inbringa en fums ma, hwilken i fin ordning ånyo fan sätta i rö: relse minst lika mycket arbetet, fom det på werket förbrukade. Till det senare slaget åter räknade han blott dem, hwilkas arbete, om än nyttigt och nödwändigt, dock ide rent af ersättes af en ma: teriel eller kroppslig sak, fom fan säljas. — Adam Smith höjde den ekonomiska wetenskapen omatligt och gaf det första uppslaget til en fund och riktig tonfegång på många områden; men han tog mifte och dertill grundligt miste uti en punkt. Al pros duktion, d. w. s. alt ändamålsenligt arbete, a tar ju att tillmöteskomma ett rimligt oh förnu tigt behof. Men menniskans behof äro ju, såsom ofwan är wisadt, ej blott af ett flag, ej blott fes kamliga utan äfwen andliga: OM fom den odöd lige, af Gud utsprungna anden aldrig fan mättas af kroppsliga ting, som kunna köpas och säljas, måste ju dafå det arbete, fom är af andlig art oc fom fyller de andliga behofwen, också wara ej blott tillåtligt utan också nödwändigt. Men då det nödwändiga arbete, fom mättar rop: pen, erkånnes såsom produktivt, wore det ju omärdigt att kalla det nödwändiga arbete, som mättar AE —