Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1873, sida 2

POm du nu nödvändigt vill, så låt gå.? Strax sted han i skjortärmarne. Commiages skakade sin värja i luften med ett egeudomligt öfverdåd och lät med ett enda slag skidan flyga ett stycke från sig. Berille skulle göra på samma sätt, mea skidan blef hängande på halfva klingan, hvilket ansågs både som en ocklighet och ett dåligt tecken. Bröderna drogo sina värjor på ett mera flärdlöst sätt, men de kastade äfven från sig skidorna; som blott voro till besvär. Hvar och eu ställde sig framför sin motståndare, med den dragna värjan i högra doch dolken i venstra handen. De fyra klingorna korsade hvarandra på samma gång. George fick först värjan att springa ur händerna på Båville genom det konstgrepp, som de italienska fäktmästarne då för tiden kallade aliscio de spada e cavare alla vitar?, och som består uti att sätta starkt mot svagt, så att man slår motståndarens vapen till sidan. Han satte derpå värjspetsen mot Bevilles bröst; men i stället att genomborta honom sänkte han kallblodigt sitt vapen. Du kan icke mäta dig med mig, sade han, alåtom oss hålla upp; vänta icke tills jag biir vred.? Böville hade bleknat, då han såg Georges värjspets så nära sitt bröst. Han räckte honom något flat handen; båda stucko sina värjor i jorden och hade blott tanke för att beAtt korsa klingan och hålla kroppen betäckt. Alla fäkttermerna voro vid denva tid italienare.