Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1873, sida 2

Mergy grep sin broders arm. ÅGeorge, sade han. är det på detta sätt du hjelper mig, och ville du att jag skulle göra det för dig, som du nu önskar göra för mig? Min herre, sade han och vände sig mot Commiages, wjag står till er tjenst; vi kunna börja när ni behbagar. Strax, svarade denne. KDet är förträffligt; min vänn, sade Beville och tryckte Mergys hand. aåOm jag ej får den sorgen att begrafva dig här i dag, skall du gå långt gosseComminges tog af sig jackan och löste upp bandrosorna på sina skor, för att dermed visa, att han ej ämnade vika ett steg tillbaka. Detta var ett bruk bland duellanter ex professo, Mergy och Beville gjorde på samma sätt; blott kapteneu hade icke en gång kastat af sig kappan. KMen hvad är det du gör, min vän George 25. ropade Båvilie, vet du inte, att vi båda nu skola spänna ihop? Vi höra icke till de sekundanter, som lägga armarne i kors medan deras vänner slåss, och vi hålla oss till det andalusiska bruket. Kaptenen höjde på skuldrorna. äKDu tror kanske att det är skämt? Jag svärjer dig vid min ära , att du skall slåss med mig. Du skall — fan ta mig — slåss. ?Du är en enfaldig narr, sade kaptenen kallt. äGuds död! Da skall hålla mig räkning för dessa båda ord; eller du tvingar mig till en eller annan . . Han höjde värjan, som ännu satt i slidan, som om han ämnat slå George med den.