Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Merime (Forts. från n:r 74.) a Ni glömmer, min herre, att den, hvarom ni talar, är min broder, och det är en förnärmelse, som . . . äOm det vore er fader, skulle net vara mig likgiltigt. Jag frågar ej mycket efter hela familjen. ?Nå väl min herre, så skall ni, med er tillåtelse, få att göra med hela familjen. Och då jag är den äldste brodren, kan ni, om ni så önskar, få göra början med mig.? Om förlåtelse, herr kapten; jag är i öfverensstämmelse med alla regler för dueller nödsakad att slåss med den person, som utmanat mig först. Er broder har impreskriptibla prioritets-rättigheter, som det heter på rätts-språket; när jag gjort af med honom, står jag helt och hållet till ert förfogande. ?Ja det är fullkomligt i sin ordning?, ropade Beville; och jag för min del vill ej tillåta att det blir annorlunda.? Otålig öfver förhandlingarues längd, hade Mergy åter närmat sig med långsamma steg. Hav kom just i lagom tid för att höra sin broder öfverösa Comminges med skällsord till den grad, att han kallade honom en pultron, under det denue med kallblodighet svarade: sefter er herr broder skall jag sysselsätta mig med er.